Back to basic

De ytterst få gånger som jag befinner mig glidandes nerför gården ståendes och utan kontroll, kan jag konstatera att vintern inte riktigt är vad den borde vara. Förutom att den inte borde vara alls, så borde den definitivt inte vara på ett sätt att tillvaron är helt på glid. Jag gillar det inte! Jag gillar det verkligen inte! Om det inte vore så otroligt halt skulle jag införskaffa sand. Nu tänker jag våga vägra utsidan av huset, åtminstone tills hundarna ska gå ut igen och då är det enbart under tyst protest jag tänker ta några riskfyllda steg utanför ytterdörren. Fast förutom den äckligt hala utomhusvärlden, så har dagen varit helt okej. Vad sägs om mycket mysig grötfrukost på en av enheterna, glögg, fika med morsan och pepparkaksglögg tillsammans med Tove hemmavid på kvällskvisten. Tove som förövrigt ägnat sig åt att återgå till tidigare bosättning och därmed åter gjort mig till särbo, fast inte med Tove. Henne är jag ingen bo med längre, utan mestadels vän. Back to basic ungefär. Förutom isgatan ute. Den är inte basic eller nåt annat neutralt. Den är bara obehagligt opålitlig på ett synnerligen onödigt sätt, så varför envisas den med att vara kvar liksom?  

I Finland är det rätt svårt att passa tiden

Jag skriver långa blogginlägg i mitt huvud, men när jag verkligen ska få dem på pränt är jag så trött att det bara är att hoppa i säng och hoppas på att vara piggare dagen därpå. Än så länge går det så där, vilket till stor del beror på att jag har bytt jobb. Det tar energi att lära sig nytt och det tar dessutom tid och tid är en bristvara, så när kvällen kommer är undertråden slut och med den även min vakna tid. Fast det händer en hel del i mitt liv även utanför jobbet. Till exempel har en näraperson flyttat cirka 40 mil bort och det känns annorlunda och faktiskt lite jobbigt. Distanslivet är nytt och det är väl bara att prova på som gäller. En annan ny sak som inträffat är att jag blivit sambo. Inte med någon av manligt kön, utan med en mycket nära vän sedan barndomen. Sen en vecka tillbaka hyr jag ut två av mina sex rum och kök till henne, medan vi delar badrum, kök och källare. En dunderförkylning tvingade mig att vara hemma från jobbet under en veckas tid, vilket inte ingick i mina planer. Det har medfört att den här veckans arbetsliv ägnats åt att försöka komma i kapp med det som inte blev gjort förra veckan. Än har jag inte lyckats med det, antagligen beroende på att jag under måndagen och tisdagen var ledig och for på kryssning med en väninna. Det var galet roligt och väldigt utvecklande. Kryssningen var inte av festahelanatten typ, utan mer av det andliga slaget med föreläsningar och liknande. Förutom allt inhämtande av ny kunskap, så var det total förvirring som gällde. Det och så enormt mycket skratt att mascara till sist inte ens var att tänka på. Den rann ändå bort i alla galna skrattanfall under dagarna. Nåt som jag helt ofrivilligt fick lära mig var att det är mycket svårt att passa tiden i Finland, men det ska jag inte gå in på nu. Starbuck stod på reseprogrammet både på väg bort och på väg hem och jag älskar deras spicy pumpkin latte. Jag har den senaste tiden även börjat på rörelsemeditation en gång i veckan, Emelie har tagit skolkort och fått en spruta, vi har varit till Camilla och käkat, jag har haft en privatsittning med Pehr Trollsveden, varit på provtagning där jag tappades på tio rör blod efter fyra stick och min övervåning, som numer är min domän hemma, ser ut som ett bombnedslag efter ihopflyttandet. Förhoppningsvis kan helgens ledighet råda lite bot på det. Nu ska jag sova, i morgon är det fredag och då ska jag hinna med mycket mer än jag kommer att göra så sömn är en förutsättning. Under helgen kanske jag även hinner blogga mer ingående. Då ska jag berätta vad likören jag köpte på båten smakar, om jag hunnit smaka den vill säga.