Klämcheckt tyst

Birkan Tore

Idag har tystnaden ekat i vårt hem, ingen mer än jag, husgudarna och svinen är hemma. Emelie är hos sin pappa, Camilla jobbar och jag njuter av att inte göra nåt av det. Istället sitter jag inne, ser snön singla ner utanför mitt fönster, tittar på en del av vårmodet som ramlat in via postlådan och suger på en kaffekopp. Somliga dagar är tystnaden välbehövlig, energigivande och bara så otroligt efterlängtad. I korta stunder då vill säga, eftersom för långa stunder utan Camilla och Emelie och alla de ljud de klarar av att uppföra är helt själsdödande. Fast som idag, under bara några timmar, är det skönt. Helt plötsligt hör jag några av mina egna tankar igen, helt plötsligt kan jag till och med sortera lite i allt jag hör. Det kan vara välbehövligt. I morgon ska jag på utbildning med jobbet hela dagen. Det blir säkert helt okej. Det enda jag inte kommer att orka med är klämchecka, rätt sätt att vara kommentarer för att det är så man ska vara, så jag hoppas undkomma alla såna löjeväckande spel. I övrigt blir det nog en intressant dag. Nu blir det lite mer kaffe för att säkerställa en alldeles för hög koffeinnivå och att öppna nya yogamattan. Tror den ska vara lila, vet att det egentligen inte spelar nån roll vilken färg den har och ska sen lägga undan den till Birkan Tore grejen. Man kunde tydligen behöva en yogamatta då. Jag ser verkligen fram emot de dagarna insvept i andlig mystik och änglalika energier och snart är det dessutom dags.