Vomerar

Så nära en lösning, så kommer ännu ett dråpslag. All tillit som nånsin har funnits är borta, all tro på kompetens, mål och för den delen ren mänsklighet är försvunnen. Allt som jag tidigare läst om som nåt att sträva efter, har jag nu så många gånger fått bevis för att det bara är tomma ord på fullklottrade papper. Det är sorgligt att det ligger så mycket personlig prestige i vägen, att det skymmer allt annat. Det är beklagligt att det som borde vara trygghet, istället är ett hån. En gång hörde jag de väldigt tänkvärda orden ”för vem är vi här”. När det blir en ärligt ställd fråga och det finns mod nog att våga se, kanske människor blir värda nåt igen. Fram till dess eller till nån vågar säga ifrån, kommer många att fortsätta fara illa.