Strumpors sexuella betydelse

Har raggsockor någon som helst sexuell betydelse och, iså fall, är det speciellt då vinröda som har det? Det var under en kvällspromenad i mörkret med husgudarna i Camillas eminenta sällskap, som det först kom på tal. Samtalet om strumpor och, för att vara lite mer specifik, då framförallt om olika strumpor. Nämligen kan strumpor säga en hel del, dessutom om en hel del. Det kanske låter långsökt, men strumpor kan berätta mycket om allt ifrån individer, arbetsplatser, grupper till samhällen.  

  

I strumpornas slaviska kultur ingår nämligen sociala normer, ett slags forntidsmonument för överlevnad, vars makt över den grå massan är så gott som oinskränkt. De sociala normerna, som de flesta följer för att passa in och ses som normala, är egentligen inget annat än en rädsla för att dö. Ett nedärvt beteende som härstammar från tiden då en individ oftast inte överlevde på egen hand och det därför var viktigt att passa in i den grupp man tillhörde för att inte bli utesluten. Så strumpkulturens omedvetna ihopkopplande av konceptet ”inte passa in” och döden, medför därmed tydliga försök att klä sig lika som andra, bete sig lika som andra, säga det andra vill höra och föra sig lika som andra. Det är här nånstans, i djungeln av likadan, som det totalt har gått överstyr och det är även här nånstans strumpor av olika sorter kommer in. Trots strumpkulturens tydligt osjälvständiga läggning ägnar den sig åt ett intressant fenomen i form av ett konstant användande av hyllade klyschor såsom: våga tänka utanför ramarna, vara nytänkande och hitta kreativa lösningar. Dessa uttryck är dock enbart hyllade så länge de stannar vid att vara teoretiska klichéer. I samma sekund som planer på att sätta dessa i verket genom handling uppkommer, börjar de grå att skruva obekvämt på sig under nedlåtande knorranden medan deras dödsångest lyser förklädd till förakt ur deras fogligt tomma ögon. Det spelar därför ingen roll att det handlar om en kreativ lösning såsom att ha olika strumpor, som sparar såväl tid som pengar, om den omsätts till handling. Att tidsåtgången minskar när det inte längre är nödvändigt att para ihop två lika strumpor efter tvätten och att det sparas pengar när inte hela paret strumpor behöver slängas om bara en av dem är trasig, är oviktigt när det går från att vara teori till att bli praktik. I praktisk form är en sån handling inte längre hyllad, utan enbart betraktat som annorlunda och normbrytande. Nåt som går utanför den komfortabla zonen av vana, bekvämlighet och trygghet. Fast utan ett visst normbrytande beteende, utan utrymme att gå utanför den komfortabla zonen, kommer inte det mesta att stagnera då? Kommer inte människor att sluta utvecklas, grupper att rämna, arbetsplatser att förlora sin framåtanda, samhällen att stå stilla och framgång att vara det som fortsättningsvis blir en hyllad myt då? Är det kanske dit vi är på väg med stormsteg redan och är iså fall kommentarer i media såsom: ”Vi är väldigt dåliga på att tröttna här i Sverige och väldigt bra på att stå ut med saker, bara för att vi tror att andra står ut med det” ett tydligt tecken på det?

Det var såna saker vi pratade om under vår promenad, Camilla och jag. Det var i samband med de olika strumporna som minnet av en kommentar i cyberrymden om raggsockors sexuella betydelse kom upp. Slutsatsen blev att ingen av oss är särskilt insatt i det ämnet, inte ens om de är vinröda, men att ett svar på den frågan antagligen är avhängigt vem du frågar. För oss har raggsockor framförallt en funktion oavsett vilken färg de har, det är att hålla fötterna varma. För övrigt verkar strumpor vara en viktig markör för såväl individer, grupper, arbetsplatser som samhällen, för det blir smått löjeväckande att ens hoppas på att det ska finnas utrymme för att tänka utanför boxen eller att vara kreativ, när ett så egentligen totalt oviktigt beteende som exempelvis att ha olika stumpor på sig väcker en sån uppmärksamhet som bara ett beteende av normbrytande karaktär kan göra.