Memory lane

Tidig dimma

Tidigt, tidigt under sista semesterveckans fredagsmorgon begav vi oss av, mamma, Emelie och jag, in i dimman och mot en destination som jag anser vara en av de vackraste på jorden. Den är inte bara vacker, utan det är även den platsen i världen som symboliserar total trygghet och somrig lycka för min del. Det var där min mormor och morfar bodde, där min mamma växte upp och där stor del av min släkt fortfarande bor kvar. Stället heter Herrö och ligger utanför Sveg i Härjedalen. 

Morsan somnade ganska snabbt när vi
gav oss av.

Stopp för kaffepaus vid Sandsjön
Morsan passade på att lapa lite sol.

Emelie & mormor vid Sandsjön. Kaffe är en viktig ingrediens i livet.

Solselfie, groupie eller så..

På vägen dit somnade morsan relativt omgående, så det var Emelie och jag som höll varandra vakna genom att sjunga som galningar till diverse radiokanaler. När vi kom fram till en rastplats som heter Sandsjön stannade vi för lite morgonfika och påfyllnad av koffeindepåer. Det finns så många vackra platser i världen och Sandsjön tillhör en av dem. Solen värmde, kaffet var gott och det var himla skönt att sträcka på benen lite. 

Framme i Herrö - Mormors & morfars gård som min morbror Gunnar bor på nu.
Det är så himla vackert med utsikten över sjön.

Två syskon - min moster Ing-Britt & mamma Elsie 

Emelie med sin tremänning Anders & hans son William.

Väl framme var det lika vackert som alltid. Vi stod där ute och bara insöp utsikten och känslan över att vara där igen. Mormor och morfars gård, Tullnérsgården som min morbror Gunnar numer bor i, bredde ut sig framför oss med sjön som bakgrund. Det är en plats att älska, en plats där minnena tornar upp sig från min barndom och för mammas del från hennes barndom. Trots alla underbara minnen och storslagenhet var det med visst vemod jag tittade ut över gården, lindorna och sjön. Det var så tydligt att de inte är kvar längre, min mormor och morfar. Ändå kändes de så väldigt närvarande att jag nästan kunde se min morfar gå över gården mot veden och logen. Dessa älskade saknade människor som har en så stor del i mitt hjärta.

Anders, William & Ing-Britts man Göte utanför min kusin Gunillas hus

Gunilla, William & Emelie hemma hos Gunilla & Björn

Självklart hundliv även i Herrö

Emelie & William passade på att busa lite

Anders har hundliv

Fast det är inte bara mormor och morfar som får plats i mina hjärttrakter, faktiskt är alla släktingarna där inneboende i mitt hjärta. Emelie ville se allt. Eftersom det var elva år sedan vi var dit, så mindes hon inget av det. Hon ville se ladugården, logen, husen, stallet och få berättat för sig om hur både mamma och jag lekt där. Hur livet sett ut där tidigare. Det var en riktigt bra dag med så många goda minnen som bubblade upp och fyllde på energidepåerna och mågottkänslorna. Det var härligt att träffa dem igen, moster Ing-Britt och hennes man Göte, morbror Gunnar, kusinen Gunilla och hennes son Anders och sonson William. William var det första gången vi hade förmånen att träffa och det var en riktigt glad liten kille. 

Emelie & min morbror Gunnar på Tullnérsgården

Mer syskonbilder - mamma med sin bror, min
morbror, Gunnar. 

Ing-Britt bjöd på fika och mat, köttbullar, potatis & grönsaker, precis som när jag var liten. Vi drack kaffe och umgicks och tiden gick väldigt fort. Herrö är ett ställe åtminstone jag skulle kunna sitta och bara betrakta länge, länge. Alla släktingar är människor jag skulle kunna prata med och bara vara nära minst lika länge. Dessa två faktorer gick inte alldeles väl ihop med tiden som sprang iväg, så när vi skulle åka hem igen kändes det som vi nyss hade kommit. Vi avslutade vår Herrötur med en sväng runt byn, så Emelie fick se min mormors föräldrahem, vart några andra ur släkten bor, badstranden, skolan där mamma gick när hon var liten och där jag var på många julgransplundringar när jag var liten och en av mina kusiner hade sin bröllopsfest i mer vuxen ålder. Emelie blev så förtjust i alltihop att hon tyckte att vi måste köpa oss en sommarstuga där och jag förstår henne. Herrö och människorna vi är knutna till där är underbara. Det var en av dessa dagar när känslan av tacksamhet återigen svämmade över. Det är förmånligt att ha så underbara människor i sin närhet, så vacker släktgård och så underbara minnen att få dela med sig av till Emelie. Det var med andra ord en dag jag sparar i boxen för livskvalitet och glädje inom mitt inre. På vägen hem hann vi stanna vid några vattenfall som även de var riktigt vackra. 

En nöjd Emelie på väg hem - vattenfallen syns så där