torsdag 4 oktober 2012

Socialt bordad mitt i pågående krigsföring


Den här dagen har det sociala stått i fokus, eller egentligen var det sandpapper, stolar, kopior och bröd som var det planerade. En del av detta till följd av en krigsförklaring från ett köksbord med tillhörande stolar. De ska målas om, eller mer korrekt uttryckt, åtminstone bordet har målats om med tre lager färg efter en uppruggning av ytan. Efter detta totalt misslyckade försök fick de tre nypåmålade lagren färg skrapas bort och sen dess har ett outtröttligt krig pågått om ytan att måla. Hittills leder bordet. Det har en yta från helvete, i alla fall om man vill byta färg på den. Camilla och jag har, förutom tidigare slipförsök och avskrapning av de tre lagren färg, försökt med sandpapper, målartvätt och målartvätt i kombination med slipning, med en ännu slätare yta som enda synbara resultat. Ytterligare ett reslutat det medfört är den totala motviljan mot att ens påbörja ett liknande krig mot de fyra tillhörande stolarna. Därför har dagen innehållit två besök vid ortens ta tillvara-verkstad. Det andra besöket hade i och för sig inget med bordet att göra, utan berodde på att jag vid första försöket kom inrusandes på nämnda ställe utan pengar, efter att dessutom försökt bryta mig in genom fel dörr. Stress, försening och pågående samtal är inte att rekommendera om man ska försöka sig på att hitta rätt dörr och komma ihåg pengar i kontantform för att kunna betala de två stolar man tänkt sig att köpa. Slutligen fick jag ändå med mig stolarna hem, betalde till och med. Sen hämtade jag ytterligare en stol från Tove. De, tillsammans med den stol jag redan tidigare fått av Tove, ska nu målas vita istället för de som hör ihop med bordet. Jag är emot krig i alla former och att bedriva ett med först ett bord för att sedan övergå till samma dumhet med fyra stolar, är inget som kommer att hända inom dessa väggar i alla fall. 

Det är förstås bordsytan som står bakom inhandlandet av sandpapper också, denna gång ett av grövre sort. Imorgon kommer förhoppningsvis till och med bordet att stå chanslöst. Det är dock inte bordet som står bakom kopierandet, som bedrevs på ortens bibliotek. Inte heller rår det för att inhandlig av bland annat bröd var nödvändigt, men det rår definitivt för att vi ännu inte har ett vettigt köksbord att lägga brödet på. Nåja, detta kommer att förändras. Vänta bara till imorgon liksom. 

En undran har infunnit sig under dagen till följd av allt spring på diverse affärer och andra offentliga lokaler. Har detta enerverande regnande som numer är ett allt för vanligt inslag i tillvaron, medfört att människor istället väljer att vistas i samhällslivets olika lokaler för att befinna sig utomhus och under bar himmel? Alla ställen jag varit in på, alla gånger till och med, har inneburit en väldig massa social samvaro. Absolut mer än det brukar. Dessutom verkar lusten att vara social på alla upptänkliga vis ha blivi påverkat av detta i positiv bemärkelse, positiv ifall det är social man vill vara vill säga. Den slutsatsen kommer sig av telefonens idoga oljud i form av ringningar och sms signaler. Är det nåt den här dagen medfört är det definitivt känslan av att vara populär, det och ett nytt vapen mot bordet förstås.

Förutom allt spring på alla möjliga och omöjliga ställen i samhället, har umgänge med nära och kära samt bytlån av diverse saker fortgått. En del saker har åkt, såsom en hylla, kökssoffa och tydligtvis även morsans tavlor. De for mitt på dagen, efter viss bärassistans från min sida, till sitt nya hem hos Majan och Hasse. Igår fick även ett bord och sex stolar flytta till samma adress. Å andra sidan ska jag hämta en soffa där, idag hämtade jag som sagt ytterligare en stol hos Tove, i samband med flytten fick jag med mig Toves soffa och hon fick hem min, Tove har ett av mina bord och det går nog att fortsätta rabbla relativt länge om en redogörelse över alla saker som vi bytlånar och ger bort till varandra sinsemellan ska göras. Det är ett bra upplägg, då det så gott som alltid finns nåt nytt i våra hem. Därmed inte sagt att det är nytt för alla av oss då.      

Inga kommentarer: