Helande odörer

Dagens början innebar ett abrupt uppvaknade till följd av ett underligt hulkande ljud, som jag lokaliserade till åtminstone inte i sängen. Ljudets följdes av en suraktig odör, nog äcklig för att tvinga fram några ryckningar i ena ögonvrån i syfte att zooma in vad det nu var som vågade störa en ökänd sjusovares absolut bästa sovtid. Jag vet inte om jag ska se det som ett bra eller dåligt val. Det dåliga var att jag i ögonvrån lyckades identifierade den mindre angenäma odörens källa till ett flertal väl utspridda spyor, det positiva med det hela var att jag snabbt gick från så gott som medvetslös till klarvaket städande. Inte ens som medvetslös har jag någon morbid önskan om att få torka upp inte bara illaluktande, utan även äckligt fasttorkade spyor ett flertal timmar senare. Det visade sig att Harry, en av mina båda hundar alias husgudar, inte var riktigt alert. Dock avhjälpte mitt nerspydda sovrum och en utevistelse snabbt mot detta tillstånd, varpå han spenderade resten av dagen på sitt sedvanliga vis - det vill säga som välmående husgud.

Efter en oral orgie i form av mängder av inmundigad livslust, bejakade begär och flytande värme (även känt som kaffe) i det eminenta sällskap som min dotter Camilla utgör, var den mindre trivsamma starten på dagen som bortblåst och jag vandrade på ett strålande humör iväg på healing. Japp ni läste rätt, jag var på healing och det var inte för första gången heller. Dagens session var en kraftfull upplevelse som nog har satt igång en hel del inom mig. Efteråt har jag varit mer vimsig än vanligt och väldigt yr, men hela jag känns ändå påfylld på energi eller det är inte rätt uttryckt.. jag känner mig som jag är på väg någonstans och som healingen var det startskott jag behövde. Underbar känsla faktiskt.

Dagen har även innefattat besök hos kära mor, pizza, besök av en nära väninna, besök hos en annan nära väninna för att avslutas med kärleksfullt umgänge på hemmaplan. När jag nu trött och rätt nöjd förstrött gled genom cyberrymdens yttre galaxer snubblade jag över ett blogginlägg skrivet av en amerikansk kvinna, som levt med metastaserande bröstcancer i 18 år. Hon delade med sig av några tips, som hon menade var en förklaring till att hon kunnat leva så länge trots sin sjukdom. Naturligtvis är det inte så enkelt att hennes långa överlevnad enbart beror på att hon levt efter dessa tips, men de var ändå underbara att ta till sig. Så den här dagen avslutar jag, påmind om och fylld av vördnad inför livets storhet, genom att vidareförmedla hennes ord.