Idag
läste jag en sida med en massa klokord. Mitt bland alla dessa dök det
upp några rader om hur det skulle kunna vara om man hade en hund som
lärare. Eftersom jag lever tillsammans med två helt underbart dåraktiga
lärare av nämnda slag (för vidare presentation, se nedan), tog jag mig
tid att fundera över det som stod.
Om en hund vore din lärare, skulle du kanske lära dig saker som dessa:
- När någon du älskar kommer hem, spring alltid och möt dem.
- Låt alltid känslan av frisk luft och vinden mot ditt ansikte vara anledning nog för extatisk lycka.
- Bits inte när det räcker med att morra.
- Låt andra veta när de inkräktar på ditt område.
- Spring, hoppa och lek en stund varje dag.
- Ta en tupplur då och då, och sträck alltid på dig innan du stiger upp.
- Njut av uppmärksamhet och var inte rädd för andra människors beröring.
- Om det är varmt ute, pausa ibland och lägg dig ner på rygg i gräset.
- När du är glad, dansa runt och skaka på hela kroppen.
- Oavsett hur ofta du får skäll - tjura inte. Spring tillbaka på en gång och bli sams istället.
- Njut av den enkla glädjen i en promenad.
- Var lojal.
- Låtsas aldrig vara något du inte är.
- Om det du vill ha ligger nedgrävt, gräv tills du hittar det.
- När någon har en dålig dag - var tyst, sätt dig nära och erbjud tröst genom att bara vara.
Redan vid kvällspromenaden blev det
otroligt tydligt hur ofullständig listan ovan är. När jag gick där med
Harry och Nova, som mina gudomliga hunddårar och uppenbara kärlekar
heter, insåg jag att det räcker att studera dem under en kvällspromenad
för att lära sig mer än vad listan tagit upp. Harry, som sedan länge
insett sin egen storhet och otroliga charm, sprang fylld av hyss och
upptåg runt i oinskränkt glädje över att han var han, bet med jämna
mellanrum lekfullt tag i Novas koppel som för att påminna henne om
vikten av att ha roligt i livet och markerade snabbt när medpromenerande
hund i mycket större format än både han själv och Nova tillsammans
försökte tillskansa sig förtur i kisskön vid viktiga mötesplatser. Genom
sin clownaktiga, helt bedårande karisma förmedlade han ordlöst det
viktiga i att inte ta sig själv eller någon annan på för stort allvar,
värna om sina rättigheter och att leva här och nu. Nova å andra sidan
gled, väl medveten om sitt eget värde, fram graciöst och drottninglikt,
fylld av nyfikenhet inför livet med en storhet som är bara en mycket
liten hund som tror sig vara stor kan uppbåda och var ett föredöme i
överseende och tålamod. Hon bedömde inga av Harrys alla hyss, beteenden
och upptåg som vare sig bra eller dåliga utan bara som ett av inslagen
under promenaden. Bara genom sin utstrålning verkade hon förmedla vikten
av självvärde, nyfikenhet inför livet, möjligheten att välja att vara
en storhet trots fysisk litenhet och att en intelligent dam som hon
själv aldrig skulle nedlåta sig till att ödsla energi på något så
outvecklat som att tro sig veta hur andra ska vara, göra, tycka eller
känna.
Naturligtvis är jag väl medveten om
mitt förmänskligande av mina husgudars beteenden, men bortsett från det
så är det tydligt att hundar har en hel del att förmedla om man bara tar
sig tid att titta på dem. De lever i nuet, de dömer ingen, de vet sitt
egenvärde och vikten av att både ge och ta emot kärlek. De blandar
aldrig in självupphöjande försök att på andras bekostnad bevisa sin
duktighet i något de företar sig eller förmedlar till andra och de har
dessutom stor insikt i vikten av tydlig kommunikation, oavsett hur rädda
de är för konsekvenserna. Med risk för att prata emot mig själv, vara
ganska liten som människa och med insikten att jag har en del sidor att
slipa på hos mig själv kan kontentan av det hela ändå inte bli mer
tydlig. Hundar är större människor än många människor jag mött och många
människor är större fähundar än alla hundar jag mött. Det mest
förbryllande i det hela är ändå att många av de fähundar jag mött utger
sig för att vara välutbildade, högt uppsatta och stora människor.
Harry & Nova
- dåraktiga husgudar & älskade livskamrater
- dåraktiga husgudar & älskade livskamrater
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar