De ytterst få gånger som jag befinner mig glidandes nerför gården ståendes och utan kontroll, kan jag konstatera att vintern inte riktigt är vad den borde vara. Förutom att den inte borde vara alls, så borde den definitivt inte vara på ett sätt att tillvaron är helt på glid. Jag gillar det inte! Jag gillar det verkligen inte! Om det inte vore så otroligt halt skulle jag införskaffa sand. Nu tänker jag våga vägra utsidan av huset, åtminstone tills hundarna ska gå ut igen och då är det enbart under tyst protest jag tänker ta några riskfyllda steg utanför ytterdörren. Fast förutom den äckligt hala utomhusvärlden, så har dagen varit helt okej. Vad sägs om mycket mysig grötfrukost på en av enheterna, glögg, fika med morsan och pepparkaksglögg tillsammans med Tove hemmavid på kvällskvisten. Tove som förövrigt ägnat sig åt att återgå till tidigare bosättning och därmed åter gjort mig till särbo, fast inte med Tove. Henne är jag ingen bo med längre, utan mestadels vän. Back to basic ungefär. Förutom isgatan ute. Den är inte basic eller nåt annat neutralt. Den är bara obehagligt opålitlig på ett synnerligen onödigt sätt, så varför envisas den med att vara kvar liksom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar