Idag
var vi och handlade, Tove, Emelie och jag. Utanför ICA satt det en ung man och
tiggde. Redan när vi körde in på parkeringen såg vi honom och jag kom på mig
själv med att fundera över om det var organiserat eller inte. Det trots de
dementeranden som kommit i sociala medier på senare tid om att tiggeri skulle
vara det. Vi gick förbi den unge mannen på väg in i affären och besvarade hans
hej lite besvärat. Väl inne i affären var det hela bortglömt och vi ägnade oss
åt att handla bland annat blommor och hämta ut paket. På väg ut igen kom jag
ihåg den unge mannen som satt där vid en av in- och utgångarna under en filt
och tiggde. Det gav en gnagande känsla och jag valde helt enkelt en av de andra
vägarna ut ur affären för att slippa konfronteras med framförallt min egen kluvenhet
inför situationen. Så for vi iväg med blommor, kassar och ett paket med
gardiner som vi hämtat ut. Cirka 100 meter från affären var det klippt. Den
gnagande känslan tog sig extrema uttryck och det fanns bara ett att göra. Vi
tog de lösa pengar vi hade i våra plånböcker, både Tove och jag, och bestämde
oss för att vända tillbaka och ge dem till den unge mannen. Det var när jag hoppade
ur bilen och gav honom pengarna och han tittade upp och mötte min blick för att
säga tack som jag såg det. Jag såg det lite beslöjade som bara finns i blicken
hos människor som känner stor uppgivenhet. Jag såg rakt in i en själ som
balanserade på kanten till den avgrund som jag känner igen så väl. Det spelade
inte längre någon roll om det rörde sig om ett väldigt utsatt sätt att försöka
överleva på eller om det var någon form av organiserat tiggeri. Oavsett hur
situationen kring den unge mannen såg ut kunde jag med all tydlighet se att det
inte var ett lätt liv att leva. Tove och Emelie reagerade likadant och när vi
åkte därifrån igen var det med blödande hjärtan och med känslor av
otillräcklighet. Det verkade helt plötsligt rätt absurt att göra så stor affär
som vi precis innan, hade gjort av att välja blommor och diskutera gardiner. En
del händelser och möten med människor gör avtryck och ger perspektiv. Ibland
påminns man om vad som är viktigt, hur mycket det finns att vara tacksam för
och hur otroligt lyckligt lottad man är trots allt. Idag är det en sån dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar