Lördagskvällen innefattade ingen cowboyhatt. Istället hade jag den goda smaken att ägna mig åt vattendrickande och att åka hem i tid. Det belönades genom att Camilla snabbt taggade mig i foton över hela facebook, där det snarare ser ut som jag varit på en rejäl fest.. dessutom med min dotter. Nåja, det får man bjuda på. Det är ju trots allt bra att hon är så pass stolt över oss att hon taggar oss tillsammans över hela facebook, utan cowboyhatt.
Söndagsmorgonen innefattade en tidig väckning genom att telefonen plingade och lät. Informationen jag fick var att någon jag bryr mig väldigt mycket om hade blivit inlagd på lasarett under natten och skulle akut opereras. Kedjereaktionen blev naturligtvis en tur till lasarettsorten, vid vilken jag blev kvar till ganska sent på kvällen. Eftersom mitt psyke inte tål påfrestningar på samma sätt nu för tiden som innan Carro och Henke dog, blir jag avsevärt mycket tröttare av incidenter av mindre positiv karaktär. Därför valde jag att vara hemma från jobbet under måndagen för att vila och det var tur. Jag sov stött till klockan 14.50, åkte och hämtade Emelie efter skolan bara för att lägga mig igen. En dag hemma innebär väldigt mycket jobb när man kommer tillbaka på jobbet, så tisdagen innefattade att jobba till cirka 19.45. Det är inte optimalt att jobba så länge, hjärnan börjar gå lite som på tomgång och tröttnar ur på detaljer. I vilket fall blev kvällen efter jobbet trevlig, trots att John Blund gjorde sitt inträde i mitt hem väldigt tidigt. Faktiskt så tidigt att jag inte hann läsa sista sidorna i den bok som bokcirkeln jag är med i läser, så det fick jag göra idag efter en heldag med utbildning i ärendehanteringssystemens labyrintartade värld.
Kvällen idag har ägnats åt bokcirkelträff, där den för den här gången lästa boken "Delhis vackraste händer" avhandlades. Det har varit en riktigt trevlig kväll, precis som alla bokcirkelträffar har en tendens att vara. Boken vi har läst var underhållande och fnissrolig på sina ställen och det serverades väldigt god soppa kombinerat med mängder av varierande samtalsämnen. Imorgon blir det att jobba som bara den för att hinna bli klar innan det är dags för avfärd mot Mora. Imorgon är det nämligen dags för barn i sorgträff igen och då är det begravningarna samtalen ska cirkulera kring. Under helgen kommer jag antagligen att krascha. Redan nu har jag noterat vad som närmar sig: hej du icke efterlängtade men ack så välbekanta avgrund. Jag hoppas jag kan samla lite energi, så kanske kanske det går att undvika. Så med det i åtanke tänker jag krypa i säng, sova allt jag kan tills klockan ringer och den galna ruschen som kallas vardag börjar igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar