Sakta men säkert fortsätter jag utöka min externa minnesbanken. Hösten har bjudit på så många underbara dagar, med vandringar i all möjlig naturlig vackerhet. Några av alla dessa dagar vill jag minnas genom bilder.
Det är vandringar på egen hand eller i sällskap, utan mål eller med en bestämd destination. Någon gång har jag vandrat till Hasse och Majan. Oavsett vart, om jag är själv eller i sällskap är mitt sinne i november och december och allt vacker jag ser skyms till viss del av det. Humöret är påverkat och tålamodet i botten. Hösten och vintern tär och det går inte förbi obemärkt. Trots det finns det glädje i husgudarnas skuttande upptäckariver, lugnet i naturen och i frost och vattendroppar som får världen att skimra och glittra. Det är några av dessa minnen jag vill bevara på det externa minne som bloggen ibland får fungera som. Dom andra minnena, dom som gör ont, lever sitt eget liv och det behövs inga fysiska bilder över huvudtaget för att jag ska se dem för mitt inre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar