Det klassiska med varulvar

Hemmavid

I en rörig värld behövs strategier för att få frid i sinnet. För min del fungerar naturen som en sådan och jag kan vandra många timmar, i husgudarnas sällskap bland lingonris och mossa. Som komplement till de naturliga vandringarna, tittar jag på serier. Det kan jag ägna mig åt i dygn om livet rörighet har tagit allt för mycket av min energi. Timme efter timme ligger jag då i soffan och plöjer en säsong åt gången av diverse övernaturligt, gärna vampyrer och varulvar.    

Vandringsstart i solnedgång medför vandringsstopp i månsken

En annan liten aspekt av min tillvaro består i min konstant tidsoptimism. Jag tror helt enkelt att tiden är lite mer omfattande än den är och därmed även att jag hinner mer saker under viss tid än vad som många gånger visar sig vara möjligt. Tillsammans kan mina strategier för sinnesfrid i kombination med min tidsoptimism medföra till exempel oplanerade joggingturer i mörkret. 

Där, bland lingonris & träd, försvinner
allt tankebrus & sinnet blir lugnt

Strategier

Harry Husgud nyfiken på upptäcktsfärd

Som den dagen efter jobbet när jag bestämde mig för att knalla ut på en för mig och husgudarna vanlig runda i skogen. Fast innan jag kunde det skulle jag bara.. Innan vi kom ut på promenad hade det hunnit bli så gott som solnedgång, men som den tidsoptimist jag är drog jag ändå iväg. Naturligtvis skulle vi hinna hem innan det blev kolsvart ute, resonerade jag när vi knallade i väg. Hundarna var glada, jag var nöjd och det var vackert att vandra medan himlen färgades orange för att sakta övergå till att bli stjärnklar med fullmånen som ljuskälla.  

Såå många bra idéer rätt som det är

Det vill säga tills jag medvetet tänkte på hur vacker fullmånen var och min hjärna direkt serverade mig en bild på alla dessa varulvar som jag tittat på i diverse serier. Helt plötsligt var det fullkomligt logiskt att tänka sig att skogen var full av varulvar och det minst lika logiska, om det skulle ha varit så att det funnits en varulv i närheten, var att börja jogga för att komma hem lite snabbare. Gissningsvis tror jag inte att jag varken kan jogga eller springa ifrån någon varulv om vi utgår ifrån den temporära hypotesen att skogen faktiskt vimlade av verkliga varulvar.  

Fascineras av dessa vackra varelser

Har en annan form av fascination för
avokadomackor

Hundarna, som inte är van att jag varken är särskilt mörkrädd eller att vi helt plötsligt ska ägna oss åt jogging i mörkret, reagerade med att anta samma sak som jag, nämligen att vi måste vara jagade av nåt synnerligen hotfullt. Därför sprang de framför mig med huvudena pendlandes fram och tillbaka i syfte att få syn på vår fiende, medan de samtidigt skällde oavbrutet ändå tills vi återigen var nere på en belyst del av världen. Där och då, i skenet från gatlamporna, kändes det rätt löjligt att jag bara en halv minut tidigare sprungit som en galning genom skogen med en inbillad varulv efter mig. Nåja, det var skönt att komma hem i alla fall.

Trött men taggad

Som en effekt av denna ofrivilliga joggingtur som urartade till en totalt galen språngmarsch, återföddes idén om att genomföra en kommunklassiker. Återföddes för att jag funderat på det tidigare, men den här gången gjorde jag slag  saken och beställde startkort. En kommunklassiker innebär att man gör allt som ska göras i en vanlig klassiker, fast under ett år. Inte nog med att jag beställde startkort till mig, utan jag drog med mig flera kollegor i denna överilade idé också. Fast det kommer nog att bli bra, bara jag gjort de där milen på längdskidor så. Förutom klassikeridéer och galna månskenslopp, har även en och annan tur medans det varit ljust ute hunnits med i skogen. Det är när jag hunnit varva ner medan vi vandrar, husgudarna och jag, som jag är mottaglig för att se storheten i det lilla. Det är såna gånger jag älskar livet. Vilken orolig gåva vi fått att förvalta så väl det går den tid vi har.