Så
mycket för min nyfunna rebellpersonlighet. Jag trampade någon på tårna,
ovetandes, inte riktat och inte ens med mening. Nu är jag enbart trött,
eller det är fel för det är jag alltid. Nu är jag ännu tröttare än
vanligt och har tappat lusten totalt, så jag tror helt enkelt att jag
lägger mig för dagen och struntar i det här. Japp, jag vet. Offrigt
värre, so what? Jag är väl mänsklig och att vara ett offer verkar vara
en av mänsklighetens största egenskaper. Jag joinar den grå massan en
stund, tycker synd om mig själv och lägger trött ner ett tag.
1 kommentar:
Och det är inte fel, någonstans. Så mycket som vi tycker synd
om andra så måste vi få tycka synd om oss själva också. Det
är okej.
Kämpa på fina du <3
2012-03-21 @ 00:45:03
Skicka en kommentar