Har, som alla vardagsmorgnar, släpat mig upp och låtit en relativt stor mängd kaffe rinna nerför strupen, medan de tonåriga familjemedlemmarna har intagit sin frukost. Just den här morgonen är än så länge ganska tyst och lugn, vilket talar för att dagen inte kommer att startas på ett tjattrande, dramatiskt sätt över saker som viktiga klädval, snapchatmeddelanden, skor, komma ihåg skollappar, vilka gympakläder som är bäst för dagen eller andra storslagenheter som naturligtvis måste tas på största allvar. I min värld är alla dessa viktigheter kanske inte fullt så dramatiskt allvarliga och utan kaffe är de till och med obegripliga, men som sagt, det här är en lugn morgon. Så pass lugn att jag faktiskt kunnat lyssna på ett radioinslag utan att nästan drabbas av nervösa sammanbrott gånger flera, för att jag fått "spola" tillbaka för trettiosjunde gången som en följd av att tonåriga draman alltid måste utspela sig i en ljudnivå som helt klart överstiger alla decibelgränser. Radioinslaget handlade om utmattningssyndrom/depression och det var HG Storm som pratade om vad det innebär, vilka signaler man ska vara uppmärksam på osv. Utmattningssyndrom, gå in i väggen, ord som jag nästan hört till leda under årens lopp, men som sen i april i år har en annan betydelse för min del. Det var då, i slutet av april, som jag blev sjukskriven för just utmattningssyndrom och min sjukskrivning blev i mitten av förra veckan förlängt igen till den sista oktober.
HG Storm pratade på om allt jag vid det här laget känner igen ganska väl; minnesstörningar, yrsel, ett humör som går upp och ner, oerhörd trötthet och skuldkänslor. Skuld för att man inte jobbar, för att man inte klarar av att ta sig i kragen och bara göra det man borde göra, för att man hamnat där man absolut inte borde ha hamnat och för att man ibland om man har tur faktiskt orkar göra något som känns lite roligt. Han pratade även om inkomster och utgifter, fast inkomsterna var just de roliga sakerna, sånt som man mår bra av och som gör att man får tillbaka lite av den energi man redan gett ut och betalat med. Han beskrev det som en ökenvandring, där man måste ta sig till oaserna för att dricka för att överhuvudtaget klara av den. Jag gillade beskrivningen, jag gillade känslan av rätt att faktiskt suga in de positiva upplevelserna utan skuldkänslor och jag gillade att en del fördomar behandlades. Morgonen har således varit lugn, fylld av kaffe och ett radioinslag som skickade lite positiva vibbar genom etern. Det finns med andra ord stora förutsättningar för en bra dag och det gillas definitivt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar