Walkabout

Engla njuter - skogen är en trivsam plats
även för husgudarna

Walkabout, egentligen refererar det till en rit som manliga aboriginer genomgår för att bli vuxna och som innebär en vandring ut i ödemarken på egen hand i upp till ett halvår. Nu är jag varken aborigin, man eller ute efter att bli mer vuxen än jag redan är, ändå ägnade jag mina sista dagar åt någon egen form av walkabout. Kanske inte aslångt ut i ödemarken, men i alla fall i skogen och naturen. Istället för att genomgå en vuxenhetsrit processade jag det faktum att semestern redan var över och att livet återigen skulle komma att återgå till inrutad vardag med tider, möten och en hel del stress. 

Morgondagg i vackert spindelnät 

Trots att jag gillar att jobba gick dessa fyra semesterveckor extremt fort och batterierna hann inte riktigt med att laddas och halvladdade batterier kan lätt bli helt urladdade om det inte finns en strategi för att ladda dem, trots att vardagen kräver sitt. Speciellt hösten och vintern tär av min energi, så det är en tid då det är extra viktigt att försöka få tid till sånt som fyller på i energidepåerna. Det var sånt mina miniwalkabouter de sista semesterdagarna handlade om, att samla lite energi och försöka hitta nya vägar och sätt att hålla huvudet ovanför ytan trots allt vad höst och vinter kommit att innebära. 

Träffade vackra varelser av varierande slag i skogen

Skogen är definitivt bra för att jaga undan diverse ångest och sortera tankar och funderingar, men det är även en bra plats för att praktisera mindfulness. När jag knallade där, tillsammans med husgudarna, kändes inrutad stress och energiförlust så väldigt långt bort. Plötsligt och som alltid i skogen, var det så mycket vackert att ägna alla sinnen åt. Ljungen blommade, spindlarna visade stolt upp sina konstfullt vävda nät och under de tidiga morgnarna fick daggen allt att framträda ännu tydligare. Jag älskar att knalla runt i naturen och bara njuta av allt. Det får alla problem och funderingar att kännas långt borta och det i sig ger energi. Underbart.

På min gata..

Efter promenerande med sömndruckna husgudar vansinnigt tidigt på morgnarna och inte lika trötta vovvar på kvällarna, var det några saker som utkristalliserat sig inför det kommande höstliga och vintriga vardagslivet. Dels bör en plan för införskaffande av skoter tas fram. Skoter är åtminstone ett roligt sätt att ta sig fram på till skillnad mot de snabla längdskidorna, som jag fick i min ägo för två år sen. Det ser fritt och härligt ut, men jösses så tråkigt det är att hasa sig fram på dessa saker. Nåt annat är övertid. Jag har lätt att arbeta lite för mycket, men det finns ingen del av mig som tror att jag kommer att ångra att jag inte jobbade ännu lite mer när jag väl ligger och dör. Dessutom tar det för mycket energi i längden och energin måste det hushållas med. Därför kommer jag att göra mitt yttersta för att jobba inom ramen för min arbetstid. I övrigt är det familj, husgudar (som i och för sig ingår i familjen), vänner, roliga aktiviteter och skogsliv som ska prioriteras. Egentligen är skillnaden inte särskilt stor från hur det sett ut tidigare, det är bara arbetstid och skoter som är nytt. Så riter i form av skogliga walkabouts med mindfulness och ångestdämpande, kan ändå leda till nån form av utveckling. Istället för att, som aboriginerna, övergå i vuxenliv övergick jag till att mogna in i insikten att jag behöver en skoter och det är en form av utveckling det med.

Morgontidig vy