Urinvägsinfektion i lingonriset

Vid Vemforsen med mamma <3

Under mitt liv har jag aldrig haft urinvägsinfektion. Det vill säga fram till vecka 28 i år var det så, för vecka 28 fick jag för första gången ever urinvägsinfektion och jag kan efter det medge att det var en erfarenhet jag hade klarat mig utan. Den 26 augusti konstaterades det igen att urinvägsinfektion var ett faktum i mitt liv. Min kropp är i obalans och energidepåerna håller på att bli tömda. Det betyder inte att jag uppskattar att bli påmind om det genom synnerligen svidande toalettbesök. Nåja, penicillinkur nummer två under det här livet mot denna irriterande åkomma har därmed förbrukats och jag hoppas att det var sista gången jag behövde kureras mot denna åkomma.

Försöker fylla på energidepåerna

Grytor för matlagning över öppen eld

Vackert vid vattnet

Vattenland med mjölkört

Med mamma & husgudarna vid Vemforsen <3 - älskar det stället 

Trots diverse energibrister och urinvägsinfektioner gör solen underverk för humöret. Morsan och jag begav oss till Vemforsen en dag efter jobbet, höll oss undan alla björnlokor och njöt av naturen och vattnet. Vatten brukar vara energipåfyllande och inte blir det sämre av att solen skiner och mamma och husgudarna är med, men inte ens det räckte till för att fylla upp orken till max. 

Penicillin - verkligen glad över att det finns ibland

Lolita Lempicka - lycka i en liten flaska

Förutom penicillin och diverse åkommor har det ramlat hem en form av lycka i en liten flaska. Lolita Lempicka, en av de få parfymer jag formligen skulle kunna bada i. Första gången jag såg den tänkte jag, vem skulle vilja ha den med tanke på namnet, men jag älskar den doften. Så som lite plåster på såren luktar jag väldigt gott medan jag springer fram och tillbaka på toaletten för att ändå inte kunna kissa.

Vackra, energigivande skog

Löven börjar bli gula 

Direkt jag kommer in bland träden känner
jag mig fjäderlätt & utan några bekymmer.

De dagliga vandringarna tillsammans med husgudarna har fortgått, dock inte så ofta på morgnarna eftersom jag börjar bli väldigt trött igen. Med en fri själ har den inrutade vardagen sitt pris och jag känner av det. I vanliga fall brukar min själ ändå börja nynna så fort jag tar på mig skorna jag brukar knalla runt i skogen med, men inte när dårarna, som oftast går under benämningen husgudar, högljutt informerar världen inom de närmaste milen om att de minsann tror att andra hundar och barnvagnar går att äta. En sån dag hade jag under veckan och i kombination med urinvägsinfektionens inverkan fick det mitt humör att rasa totalt i botten. Så in i nordens att jag stampade iväg in i skogen i en sån fart, att jag enligt appen som mäter det mesta i rörelseväg högljutt deklarerade att jag slagit mitt fartrekord när jag går. I ren irritation drog jag in på en stig jag inte ens sett tidigare, fortfarande svärandes inombords över dårarnas dryghet. Väl där, inne bland träden, rann all ilska och irritation av mig. Jag blev totalt harmonisk och kunde ha spenderat resten av mitt liv där bland gulnande löv som dalade ner på den gröna mossan. Det vill säga om jag inte hade haft urinvägsinfektion som plötsligt tvingade mig att dra hem i samma fartrekord som under mina ilsket stampande steg tidigare samma dag. Mellan alla kurer, kissningar och fartrekord hittade jag en dag en väldigt vacker rosa blomma på en affär. Den var så vacker att jag köpte den till mamma, för att hon är en väldigt viktig person för mig och för att hon passar mina kära husgudar varje dag när jag jobbar. Både mamma och katterna blev glad. Faktiskt undrar jag om inte katterna blev gladast, för de sitter ofta och sniffar på den blomman. Nåja, bara nån blir glad så är det bra och rosa är förstås alltid bra.  

Morsan <3

Fri själ