Grönt är skönt, men inte för ofta

Gröna Lund by night

En sommar går så fort, så även denna. I vanliga fall brukar en tripp till Västkusten vara det självklara valet, men eftersom solen kändes väldigt långt borta denna semester avstod vi de älskade klipporna till förmån för storstadsliv. Emelie, Therese, Magnus F, Emil, Filip och jag begav oss istället av till Stockholm för några dagars rekreation, om nu bland annat Gröna Lund verkligen går att kategorisera som rekreation. Vi bestämde oss för att rälsbuss var bästa färdmedlet, så fem på morgonen den 28 juli startade vi vår färd i bil. För att ta sig till en rälsbuss går det nämligen att välja att åka buss till Borlänge eller bil till Mora och vi bestämde oss för att Mora fungerade bra. I Mora visade det sig dock att långtidsparkeringen i anslutning till tågstationen byggdes om, så en tillfällig parkering hade ordnats. Det innebar att vi efter ett förvirrat promenerande, suspekt vägvisning av infödd Morabo och krypning under diverse tågvagnar faktiskt tog oss på rälsbussen i tid. Therese och jag har varit på vift förr och vi brukar hamna i en del inte helt väntade situationer och det var antagligen därför Magnus F:s enda kommentar när vi kröp runt under tågvagnarna var: det här kan bara hända om man är ute med er. 

Äntligen ombord på rälsbussen..

Utanför House of nightmares på Gröna Lund

Emelie & Filip maskar fram

Emelie <3

Änglar finns.. även på Gröna Lund

Emelie & Emil åker fritt fall

Bara 80 meter upp för att liksom rasa ner

Emelie, Emil & Filip

Barnen ca 90 meter upp i slänggungan

Läskigt ställe

Vackert

Lampor, hav och glada barn 

Oräkneliga åkturer blev det

Väl framme fanns det bara ett mål enligt barnen, så vi lämpade av väskorna på hotellet och gick till uppgivet mål som naturligtvis var Gröna Lund. Där spenderade vi sedan tolv timmar, barnen i diverse karuseller, berg- och dalbanor och spöktåg, vi vuxna på caféer, vid vattnet och väntandes vid extremt många karuseller. Magnus F åkte någon karusell, jag följde med in i House of nightmares och skrek antagligen mest av de i vårt sällskap medan Therese höll sig utanför alla attraktioner som på något vis rörde sig eller innefattade eventuella skrik. Det var drygt med alla ljud, alla promenader runt, runt och köerna som var överallt, men det var drygt på ett härligt sätt. Det är rätt mycket livskvalitet att få se Emelies ögon glittra av både glädje och iver, samtidigt som hon, Emil och Filip oupphörligt sprang från det ena till det andra. När Gröna Lund väl stängde för dagen var vi alla rätt trötta, så det blev raka spåret till hotellet och i säng. Emelie hann säga att hon bara vilade ögonen och inte sov, innan hon somnade som en stock. Jag var inte sen att följa hennes exempel, för jösses så trött man blir av dryghärliga dagar.

Naturhistoriska

Vi bodde på Pop House Hotell - i samma hus som Abbamuseet 

Himlar så skönt det kan vara att krypa  säng ibland

Nyduschad Emelie som gör sig redo för hotellfrukost
och en ny dag

Therese & Magnus F avnjuter frukosten

<3

Andra dagen for vi iväg till Naturhistoriska museet. Det var varmt, trångt mycket folk och Emelie var alldeles exalterad över dinosaurieskeletten, stenarna, alla uppstoppade djur och tja det mesta. Det var andra gången hon var på Naturhistoriska i Stockholm, förra gången vi var där var även Camilla och Henke med och Emelie mindes hur det var då. Det var fina minnen och ett rätt bra besök även denna gång, trots att det var varmt, trångt och tog drygt en timme att tröttna på. Nåja, vi har i alla fall lärt oss att det är en mindre bra idé att besöka det stället mitt i semestertider. Därifrån bestämde barnen att ytterligare en dag på Gröna Lund var den bästa idén som fanns, så vi begav oss än en gång mot Gröna Lund. Fast den här gången stannade Therese, Magnus F och jag utanför och gick på nåt kafé, strosade runt lite, lyssnade på livemusik på hotellet och hade det faktiskt riktigt lugnt, medan barnen sprang runt i allt stoj på Grönan i väldigt många timmar enbart med avbrott för att komma med oss på restaurang. När de äntligen var klar och Gröna Lund stängde var Emelie så trött att hon nästan inte orkade äta kvällsmat, än mindre prata eller på nåt annat vis vara social. Hon kraschade i säng, somnade omedelbart och var fortfarande otroligt trött när det var dags att kliva upp morgonen därpå. 

Buttericks - en form av himmelrike enligt Emelie <3

Nyinhandlat mobilskal & fika på Vete-katten <3 

I ett av Vete-kattens bord hade många kunder lagt
ner små meddelanden och hälsningar i en låda, de flesta
skrivna på servetter, som Emelie & Filip kollade igenom.

En del hade till och med ritat små konstverk..

Medan andra hade haft annat för sig.. Emelie
& Filip läste med förfäran för att därefter bestämma
sig för att de inte ville kolla lådan med alla meddelanden
i längre :-D

Sista dagen var det shopping som stod på menyn. Vi vandrade Drottninggatan upp och ner, sprang in på så många affärer som det nästan är möjligt och diskuterade möjliga matställen in absurdum. Till sist hade vi affärvandrat klart, inte kommit överens om vart vi skulle äta och landat på Centralstationen i ett stadie av viss hungerfrustration. Där åt vi och tog det lite lugn ett tag. Emelie och jag vandrade därefter iväg på stan lite på egen hand och hamnade till sist på ett av Vete-kattens kaféer. Där satt vi oss, meddelade de andra vart vi var och så bara njöt vi. Emelies uttryckta upplevelse var att det var det bästa på hela dagen och jag höll med henne. Efter ett tag kom även Therese och Filip dit, så vi flyttade oss till ett större bord, så alla skulle få plats. Emelie och Filip hittade en låda i bordet där det låg hur många små hälsningar och meddelanden som helst från kunder som varit där tidigare. Emelie och Filip läste med förtjusning, beundrade små teckningar som folk hade gjort och började själv skriva ett litet meddelande. Det var tills de hittade en lapp som innefattade ordet runk, efter det var det liksom inte alls så intressant att titta i den där lådan längre. Efter ytterligare ett litet tag kom även Magnus F och Emil och där satt vi sedan allihopa, ändå tills det var dags att dra till stationen igen för att kliva på rälsbussen tillbaka till Mora. Väl på rälsbussen var vi alla rätt trötta och sov lite i omgångar. Framme i Mora var det väl ingen som var direkt superpigg, men alla var ändå på gott humör och nöjda med resan. Det var bra dagar som gav nöjda barn, trötta och nöjda föräldrar, många skratt, en del förvirring och förmågan att uppskatta det lite lugnare tempot som var märkbart redan i Mora. Mora mötte oss dessutom med en vacker regnbåge som slutade i Siljan och det i sig var ett trevligt välkommen tillbaka till Dalarna tecken. När vi kom till Malung hämtade Emelie och jag husgudarna och for hem och kröp i säng. Det tar minsann på krafterna att semestra, åtminstone i en stor stad med många karuseller och ännu fler affärer.

Landade på rälsbussen hem

Nyvaken på hemväg

Vackert välkomnande