onsdag 22 juli 2015

Forsande aspekter

Emelie & Jennifer vid forsen Kvisset
En mild bris av förändring smeker sakta fram nya aspekter av livet. Saker förändras, människor kommer och går och livet fortsätter sin lunk framåt på sitt sedvanligt oförutsägbara sätt. Inte för att det direkt går att peka på några stora omvälvande händelser, men ändå märker jag av det. Jag vandrar vidare mot nya erfarenheter, nya människor att känna och det finns en viss spänning i det också. 

Naturstigsvandring
Även rent fysiskt är det vandring som gäller, som igår tillsammans med Emelie och hennes kompis Jennifer. När solen äntligen kom fram på eftermiddagen begav vi oss mot Malungs finnmark och gick en del av naturstigen vid Haftahedarna. Slutdestinationen eller snarare vändplatsen var vid forsen Kvisset. Det var suveränt vackert med all grönska, det forsande vattnet, husgudarnas glädje, stranden och Emelie och Jennifer som nästan ville bada i det rätt kalla vattnet.

Skönt att doppa fötterna i 
Väl hemma åt vi och tog en relativt tidig kväll, eftersom flickorna skulle iväg tillsammans med sina pappor till Orsa rovdjurspark morgonen därpå. Jag var erbjuden att hänga med, men valde att ta en lugn hemmadag med husgudarna. Det var tur, för natten gav inte mycket sömn. När jag precis höll på att dra iväg med John Blund, hörde jag ett ljud som fick mig klarvaken. 

Ljushuvuden ;)
Jag vet inte vad det var jag hörde, men min tanke var att den tidigare återkommande okände "besökaren" kom tillbaka. Det är irriterande att jag ens tänker på det, ännu mer irriterande är det när det medför att jag fortfarande var klarvaken och på min vakt vid fyra i morse. När klockan ringde var jag därför inte särskilt pigg och relativt glad över att jag valt att stanna hemma.

Vackert som bara den
Dagen har därefter gått i en grå ton och till en början var jag så oinspirerad av livet i sig att jag misstänkte att jag var på väg ner innan jag ens hunnit upp igen. Än så länge vet jag inte om det bara är en tillfällig svacka till följd av trötthet eller om måendet faktiskt inte var på väg uppåt, utan bara hade en tillfällig vila från det totala mörker som då och då är den plats jag hamnar på.

Glada husgudar på vandring
Jag hoppas på att det är trötthet, för bara tanken på att åka ner igen är totalt uttröttande. I ett försök att fördriva tiden utan att behöva tänka en stund satte jag därför på en Johan Falk-film och somnade. Ibland är det otroligt skönt att ha nåt som låter i bakgrunden, så pass högt att det brus som finns i huvudet faktiskt håller tyst. Det gjorde faktiskt dagen lite bättre, trots att det gråa regniga fortsatte ute. 

Vändplats och energiboost
Bättre innebar definitivt inte enorm företagsamhet. Stiltje är ett bättre sätt att beskriva dagen. Lugn, hundar, en bra bok och ingen som helst intention att göra nåt mer utanför huset än att rasta hundarna. Det och eventuella planer på att dra iväg till Stockholmen sväng med Emelie. 

Blueberry hill
Fast såna här dagar för faktiskt med sig tid för reflektion, så nu har jag en ny plan för hösten. Jag ska kontakta högskolan och kolla av lite saker kring en examen. Tror jag, eller nej det ska jag. Kolla av är inte så överväldigande drygt. Sen får vi se vad det leder till. Examen och förändring, såna saker är det jag ägnat tankevärlden åt idag. Och Stockholmsresor. Kanske även nåt lite båttur. Vi får se, imorgon eller till veckan får vi se.

Som sommarlov ska vara, fast lite kallare
Nu är det väl inte mycket mer kvar av dagen än att försöka flirta lite med herr Blund, som förhoppningsvis inte är inte lika svårflirtad som igårnatt. Emelie sover hos sin pappa under natten, så det är lite tomt. Hon har dessutom haft Jennifer sovandes hos oss under sex nätter och nästan tonåriga tjejer kan verkligen konsten att låta. Det gör det lite tystare ändå, från oavbrutet fnitter och chatter till ganska mycket tyst är faktiskt också en kontrast.             

Rätt trött ljushuvud i skogen

Inga kommentarer: