tisdag 9 juni 2015

Henkes kudde

Häromdagen pratade jag och en väninna om en bok, som jag idag bestämde mig för att försöka leta fram bland diverse saker som vi förvarar i källaren. Medan jag var där och rotade i allehanda ting kände jag plötsligt en lukt, som det var alldeles för länge sen jag känt. Den var svag men jag visste direkt vem lukten tillhörde och min första tanke var: nu har Henke kommit hem. Sen kraschade verkligheten in i mitt medvetande igen och skrek åt mig att Henke kommer ju aldrig mer att komma hem och lukten, den som luktade Henke, måste komma från någon av hans saker som låg där i källaren. Jag letade fram vad det var, vilket visade sig vara Henkes kudde som fortfarande har samma örngott på som sista natten han levde. Det var naturligtvis inget kvar av Henkes doft på örngottet, men kudden hade glidit ur örngottet lite grand och det var själv kudden som hade en svag doft av mitt barn. Min Henke som jag egentligen inte kan leva utan, men som är borta ändå. Det är starka känslor som väller fram när det en kort stund känns som ens saknade barn är nära igen, för att sedan slitas bort lika snabbt. Det ger blandade känslor att konfronteras med en av de dofter som hela tiden saknas, som medvetandet alltid letar efter och hoppas på att få känna ännu en gång och så dyker den upp, men mestadels för att återigen påminna om hur verkligheten numer är. En verklighet utan två av mina barn, en verklighet som jag egentligen inte ens vet hur jag ska överleva. 

Jag stod där i källaren med Henkes kudde tätt tryckt mot mig och snusade in all doft jag bara kunde, medan tårarna vällde fram och slet upp allt det jag försöker att gömma undan och trycka ner. Det gör ont att sakna någon så mycket. Det gör ont att veta att dom aldrig kommer tillbaka och det gör ont att känna doften av Henke, samtidigt som jag älskar att känna den. Min Henke, min son, lite nära en kort kort stund igen och det är egentligen värt all smärta som kommer fram i ljuset samtidigt. Älskade Henke, saknade Henke. Jag önskar så väldigt mycket att saker och ting vore annorlunda.      

2 kommentarer:

Kryck sa...

Kram ❤️

Ulrika sa...

Kram tillbaka till dig Kryck <3