En del dagar är det tuppfäktning som gäller, detta trots att hönsgården mestadels består av höns. När det inträffar deltar en del med road entusiasm, andra blir arga medan ytterligare någon står i hörnen och kacklar. Ingen kommer dock till skada, åtminstone inte fysiskt. Psykiskt vet man inte alltid, eftersom en del av dem som deltar ägnar sig åt att försöka hacka där dom tror att det känns mest. Idag var det tuppfäktning. Det var en av dessa matcher som det inte går att se någon som helst spänning i, utan hela spektaklet var mestadels en pinsam historia. Det hela avslutades med att den ena hönan kacklade högljutt om att hon sket i det ena och det andra. Den andra hönan var överseende på ett roat sätt, men sket i övrigt ganska mycket i den högt kacklande motståndaren. Det kan ändå kännas lite konstigt att tuppfäktning ens förekommer, men det verkar vara ett relativt vanligt scenario kring en del av hönsen. Vissa hönor ger sig till och med in i stridens hetta utan att veta att det finns stängsel i hönsgården, för att sedan springa rakt in i dem gång på gång samtidigt som de kacklar otrevligheter i gäll ton. Då är det riktigt pinsamt, eftersom de försöker skaffa sig et större utrymme samtidigt som de inte ens vet vilket svängrum de har från början. Fast det finns förstås en vinning med allt detta fäktande. En del av hönsen får träna sig på att stå upp för sig själv och det kan vara en bra sak att kunna, åtminstone om dagarna spenderas i en hönsgård och fäktning konstigt nog är att förvänta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar