Balanserar

Vackra skvaltkvarnen i vårskrud

Balans. Hur i hela friden uppnår man balans inom livets alla områden? Efter att nästan ha snubblat över drivor av sand och hundhår inser jag att jag, som vanligt, inte hunnit med allt jag skulle vilja hinna. Konstigt nog är det de ordinära hushållssysslorna som alltid står sist på priolistan. Tvätta, dammsuga, fixa med mina blommor eller för den delen greja ute i trädgården, allt sånt som gör det mysigt att vara hemma verkar vara nåt som prioriteras bort ganska ofta i vårt hem. Fast det är inte bara där det visar sig. Det är så mycket jag skulle vilja och det är helt uppenbart en utmaning att både hinna med allt och att dessutom göra det utan att stressa mellan allt och då ändå inte njuta av det man gör. 

Morgonpromenad till skvaltkvarnen
tillsammans med Emelie & husgudarna
för frukost i det fria  

En del dagar blir jag till och med stressad över att jag inte får nån balans mellan alla göromål eller hittar tiden för det jag vill. Halvtidsarbete med heltidslön är för närvarande den enda lösning jag hittat på balansproblemet och det är inte ens en lösning, eftersom jag har synnerligen svårt att tro att jag får något vidare gehör för den idén hos min arbetsgivare. Det är konstigt att kreativa idéer av det slaget tas emot med sådant litet intresse?!    

Frukostutsikt

Idag har jag till exempel fått lov att ställa in det gympass jag planerat att gå på, till förmån för det eftersatta hushållsarbetet. Det jag aldrig hinner eller för den delen orkar syssla med under veckorna. Fast balans är inte relevant bara vad gäller att hinna med allt, utan även inom måendets ramar är balans ett ord med tyngd i. Varje dag balanserar jag för att kunna se allt det vackra och roliga, istället för att ramla ner i den avgrund jag hamnar i med jämna mellanrum. Det är mycket i livet som handlar om att välja. Ibland är det så enkelt som att välja bort ett gympass, men ibland står valet mellan att leva, dö eller att vara ett offer. Två gånger i mitt liv har jag stått inför det sistnämnda och aktivt valt att fortsätta att leva. Första gången var efter Carros död, andra gången var när Henke omkommit. Det var inga lätta eller självklara val, utan det tog mig tid att landa i att det var livet som var mitt val. 

Harry passade på att ta sig ett dopp
vid kvarnen

Efter det är varje dag, varje minut och sekund ett val. Det var det egentligen innan också, men det var inte tydligt för mig på samma sätt. Många gånger tog jag saker och ting för givna på ett sätt som jag aldrig gör nu, så även om en del av livet aldrig mer kommer att vara i färg har livet ur ett annat perspektiv blivit färgsprakande och vackert på ett sätt det aldrig var förr. Med val kommer ansvar och mitt ansvar ligger i att balansera och försöka välja rätt. Till och med när jag rasar, för det kommer jag att göra resten av livet av och till, gör jag ett val och försöker återfå någon form av balans. Det är där någonstans i allt balanserande och alla val, som jag återkommer till min grundfråga. Hur ska man hinna allt man vill och hur kan man få någon balans i livets alla områden? Klurigt det där.

Mysfika i växthuset hos & med
Emelies farmor Anita. 

De senaste dagarna har varit underbara, trots att jag inte lyckats klämma in alla aktiviteter jag egentligen hade velat. I onsdags började dagen med arbete, som de flesta vardagar. Efter jobbet kikade solen fram och husgudarna och jag rekreerade oss i skog och mark. Det var så vackert och rofyllt, löven som börjar spricka ut, fåglarna som kvittrade och den blåa himlen som reflekterades i diverse vattendrag och mindre översvämningar. Vi klafsade glatt runt i både vatten, på stigar och på ängar. 

Även mindre översvämningar kan
vara riktiga skönheter

Torsdagen var egentligen en mindre bra dag. Av någon anledning var humöret kört i botten och det höll isig så gott som hela dagen. Det var inte förrän jag varit med på ett av de gympass jag gillar, som det vände. När vi kom hem var det middag som gällde, sen kom Therese på besök. Kvällen blev riktigt trevlig, det enda molnet på den mörknande himlen var att Emelie hade ont i ett knä.

Med vind i håret - sötaste Engla

Under fredagen fick Emelie lov att åka till vårdcentralen med sitt knä. På måndag ska hon på provtagning ifall det är en infektion som gör att det gör ont, annars ska de kolla om det är nåt mekaniskt i själva knät. Fredagen innefattade även ett step up pass i sällskap av Therese, fika hos morsan efteråt, franska rårakor med fetaost och en husgudspromenad i regn och blåst. Jag och hundarna vandrade länge omkring och lyssnade på vinden och fåglarna och en helt suverän frihetskänsla infann sig. Må bra känslan blev inte mindre bra av att ett och annat rådjur stolt visade upp sig för oss på våran vandring. Emelie och jag var båda rätt trötta, så det blev en rätt tidig kväll.

Angelica njuter av kvällssolen medan köttet ligger på grillen

Lördagen började med att solen sken in genom sovrumsfönstret och  Emelie kom med idén att vi skulle promenera till skvaltkvarnen och äta frukost där, så det gjorde vi. Det var en bra start på en bra dag och skvaltkvarnen visade upp sig från sin mest vårvackra sida. Vitsipporna blommade, himlen reflekterades vackert i vattnet och vi satt oss bredvid kvarnen och njöt av vår frukost, utsikten och ljudet av vattnet som forsade. Såna morgnar kan jag tänka mig att ha många av.

Promenad vid Vemforsen under lördagskvällen

Därefter for Emelie och jag och handlade och fixade lunch. Camilla arbetar helg, så vi bjöd henne på lunch. Det var mysigt, vi tre tillsammans är nåt av det bästa som finns. På eftermiddagen hamnade Emelie och jag hos Emelies farmor på fika i hennes växthus. Det var också väldigt trivsamt, det är mysigt att sitta i den lite fuktiga värmen och surpla på kaffe bland blommor och grönska. Magnus kom också dit och fikade en stund och efter fikat följde Emelie med honom, eftersom det var hos honom hon skulle sova. Jag for hem och grejade lite, för att därefter dra iväg igen.

Lördagens grillmästare var Peter

Hundarna och jag tog en kvällsvandring vid Vemforsen. Vatten som forsar har en lite uppiggande effekt, som inte blir mindre av att det dessutom är omringat av vitsippor och annan spirande grönska. Därefter begav vi oss till Angelica och Peter, som bjöd på grillat. Även det var kanonmysigt. Det ger en speciell känsla att sitta i solnedgången medan köttet ligger på grillen och luktar så väldigt gott tillsammans med människor som betyder mycket. En sån kväll var det. Gott var det också. Det som serverades var grillad älgfilé, kycklingfilé samt fläskkarré och sallad, potatisgratäng och hasselbackspotatis. 

Serverad lördagslyx

Efter maten surplade vi ingefärste och diskuterade livet och hur man ska kunna komma tillrätta med balansproblemet. På vägen hem hade solen försvunnit ned men himlen var fortfarande vacker och reflekterades i vattnet. Det var så storslaget att jag fick lov att stanna för att ta kort. Så himla rofyllt och otroligt fint. En del gånger går det inte att känna annat än vördnad. Idag är jag inte lika fylld av vördnad inför de drivor av sant och hundhår som jag strax ska konfrontera, men det kommer att vara väldigt skönt när konfrontationen är klar. I morgon är det vardag igen och Emelie ska ta sina prover. Tiden går som alltid fort, men den verkar gå lite extra fort under helgerna. Nåt jag funderar över är hur människor hinner med att se på TV också utöver allt annat som ska hinnas med. I detta hus finns ingen TV och om det gjorde det så har jag ingen aning om när jag skulle hinna titta på nåt på den. Det kommer väl kanske en dag när jag ska undersöka den saken, men det lär inte bli än på ett tag. Det är alldeles fullt upp ändå.

Storslagen