Grattis mitt lilla livselixir

Yrvaken jubilar <3

I förrgår fyllde Emelie tolv år. Herregud så fort det har gått. Det är med blandade känslor jag följer med på hennes resa mot snart stor. Hon är min yngsta, efter henne finns det ingen mer här hemma som är liten. Jag kommer att sakna det. Jag saknar det redan, eftersom det märks redan nu att hon går med stormsteg mot tonåren.

Min 12-åring <3

I förrgår var det, oavsett mina blandade känslor inför Emelies kommande vuxenliv, ändå en glädjens dag. Fast glädjen var blandad med feber och förkylning och en synnerligen trött liten Emelie. Hon hade sovit hos Magnus, så vid kvart över sju på morgonen begav jag mig dit. Vi sjöng för en liten, snart stor, dotter som faktiskt sov på riktigt och därmed var synnerligen yrvaken medan paket öppnades och frukosten intogs. Vilken pingla! Firandet fortsatte under eftermiddagen, men det märktes tydligt hur trött Emelie var. Det är inte roligt att ha feber någon gång och det är definitivt inte roligt att ha det när man fyller år. Idag är hon åtminstone lite piggare. Rösten fungerar bättre, men hon hostar som bara den. Jag hoppas att det ger med sig snart.

Livselixir <3

Förutom födelsedagsfirande har jag både njutit och lärt mig nåt nytt. Lärdomen bestod i insikten om att det inte är superbra att dansa loss mitt i natten till vrålhög musik efter att nyligen ha opererat sig. Eller egentligen spelar det ingen roll om det är musik eller inte, betoningen ligger på dansa loss. Nämligen var det precis vad jag ägnade mig åt härom natten. Åtminstone ett tag. Efter inte all för lång stund insåg jag att det fanns inte mycket annat att göra, än att ta värktabletter och kliva i säng. Fast det var det värt. Det var kul så länge det varade. Med lite längre ledighet har jag landat lite mer där jag vill vara, det vill säga jag njuter av saker jag inte hunnit med att ens reflektera över den senaste tiden. Till exempel kan äggmacka och kaffe ses som lyx, tid ute i solen med husgudarna vara rena kontemplationen och soffhäng med Emelie och våra fyrbenta familjemedlemmar fungera som både träning av skrattmuskler och som livselixir. Trots feber hos Emelie och lite stygn och stelhet hos mig, är det bra dagar.

Vardagslyx!