När jag väl dör..

Vingar från en vän

Oavsett förkylning eller inte så är natten min tid. Så har det alltid varit. Även om dagarna är underbara, så är det under nätterna jag kan tänka i lugn och ro. Det är då det finns tid och tystnad nog att reflektera och fundera igenom livet och vad som är viktigt. Jag har hunnit med att fundera en hel del, faktiskt både nattetid och i viss mån även dagtid på slutet. Feber ger tydligen vissa förmåner, åtminstone de stunder det inte går att sova trots att det ändå inte finns ork nog för att kliva upp. En sak som slagit mig är att jag tappat bort en del av min glädje och konsten att se det lilla. Om jag ska gradera livet, så är dessa definitivt med på viktiglistan. Utan dem glider livet förbi i någon form av genomlevande som ändå saknar liv och jag vill leva när jag lever. Jag vill uppleva livet och det som är viktigt i det. Den senaste tiden har min energi varit alltför låg och mina arbetsdagar alldeles för långa, ingen av delarna är bra. Jag tycker visserligen om att arbeta, bara det finns en balans. När jag är på arbetet arbetar jag och vilar mig från de tankar jag inte orkar tänka dygnet runt, men det är efter arbetsdagens slut som jag samlar energi och fyller på med viktigheter genom att spendera tid med nära och kära, studera små saker som vattendroppar och istappar, se hundarnas och kattens framfart genom livet, vandra i naturen, titta på stjärnorna, skratta och ibland  till och med genom att städa. Trots alla måsten finns det även andra saker som är väldigt viktiga, kanske viktigast av allt. Det är ungefär det jag funderat över de senaste dagarna, att jag måste få till en balans mellan måste och liv så jag när jag väl dör slipper ångra att jag inte tog mig tiden att leva. 

En del av att leva innefattar att umgås med vänner och idag kom en av mina vänner, Therese, hit med en present. Hon gav mig ett väldigt vackert halsband som var format som änglavingar med en rosenkvarts mellan, samtidigt som hon rakt och ärligt utbrast: "men hur ser du ut? Du är inte särskilt pigg va?" Nej, jag var inte pigg. Däremot blev jag väldigt glad både över påhälsning och present. Detta ska snabbt omvandlas till en insättning på energi i livetkontot som för närvarande är i stort behov av påfyllnad. Det och bäcken som försiktigt har börja porla igen så det hörs in genom det öppna fönstret i mitt sovrum. Åtminstone under natten, när det finns tid och tystnad nog att för att höra den.