söndag 1 februari 2015

Eftertraktad kille

Kokspis är en nödvändighet ibland
Vilken vecka det har varit. The anthem of my life, Here I go again, har snurrat på, men ska jag beskriva veckan i musik kan Shut your mouth, Du lever bara en gång eller refrängen i Stayin alive passa lika bra. Det har verkligen varit en känslomässig berg och dalbana. En sak som hänt är att jag har tagit ett steg som det var dags att ta i det väldigt privata livet. Även om det var dags betyder det inte att det gick obemärkt förbi, men ibland är vänskap det bästa att landa i och det var åt det hållet klivet togs. Kanske är det vad som legat till grund för mitt synnerligen skiftande humör resterande vecka, för skiftande har det varit. Naturligtvis har mycket av tiden gått åt till arbete, men det har funnits tid och ork till annat också. Onsdagen till exempel innefattade lunch med Majan, eftermiddagsfika på jobbet där en kollega som ska vara barnledig bjöd på fika för att avslutas med After Work. Det var en trevlig dag och kväll med väldigt många skratt och sånt gillas. Torsdagen gick i andlighetens tecken och var en givande dag på ett annat vis. Det gäller att ta för sig av alla livets delar när man kan. Torsdagen var även den dagen jag glömde min väska i en lägenhet där porten var låst när jag skulle hämta den, så jag fick tvinga ut en människa från en pizzeria för att låsa upp. Den dagen hade vi dessutom änglavakt, Emelie och jag. Vi fick sladd på bilen efter Sälenvägen och bilen for okontrollerat över på fel sida av vägen och sen vobblade vi fram och tillbaka i en relativt lång sträcka innan jag äntligen fick stopp på bilen. Hade vi fått möte då hade det nog varit klippt, så vi var rejält tacksamma över att det gick bra. Även om jag var iskallt lugn precis när det hände, var både Emelie och jag lite skakiga efteråt. Förutom det kom jag även fram till en gräns och började agera utifrån det också. Ibland är det bara nog och det var en sån gång. Det är faktiskt rätt skönt att landa i den känslan, det är innan man kommit dit det tär på krafterna. 

En vanlig dag i våra liv -
Skitbra sätt att försöka sova på ;)
Under fredagen slarvade jag bort min väska igen, men lyckade hitta den även denna gång. Emelie hävdade att förvirrad är mitt statiska tillstånd och ibland är jag benägen att hålla med henne. Efter jobbet var det dags att ära Baccus tillsammans med Therese. Det blev en galet rolig kväll och natt. Jag kom hem vid femtiden på lördagsmorgon och kraschade då ganska omedelbart. Det var sen, efter uppvaknandet mer framåt dagen, som jag blev kraftigt påmind om att jag definitivt inte har vanan inne numer att ägna mig åt nattliv på det viset. Jag har varit trött, frusen och haft en idiotisk huvudvärk så gott som hela dagen. Såna dagar älskar jag kokspisen i köket. Nu ska jag ära John Blund igen. Det är faktiskt en riktigt eftertraktad kille varje kväll. 

Känslor, humör och väder - lika skiftande allihop den här veckan
  

Inga kommentarer: