måndag 31 mars 2014

Kaffe, tvättstugor & stulen tid

Camillas födelsedag <3
Ibland går livet så otroligt fort och tiden räcker inte alls till det man trodde att den skulle. Så har mitt liv sett ut den senaste tiden. Det har varit mycket jobb, naturligtvis på fritidens bekostnad. Det betyder att tvätthögen har utvecklats till ett så gott som skräckinjagande monster, disken är inte heller snålt tilltagen och golven är lite svåra att urskilja under sand, strumpor som hundarna dragit runt, målarlådor och lite annat smått och gott. Dessutom har frysen gått sönder, så vi fick flytta all mat till exets frys lite snabbt en kväll. Idag har den kära hyresvärden fixat in en ny frys, så nu är det bara att vänta på att den ska bli så cool som frysar bör vara.

Födelsedagsfika <3
Förutom tvätthögar och disk, så har Camilla fyllt år. I måndags, den 24 mars, blev hon 22 år gammal. Det firades naturligtvis med paket, kaffe och glass. En av presenterna Camilla fick av mig, var en mängd plastburkar i olika storlekar och kulörer. Nämligen säger Camilla alltid att hon skulle behöva just plastburkar, så det var rätt roligt att fylla en relativt stor kartong med en mängd av den varan och ge henne. Camilla var road och rätt nöjd med såväl burkar som andra presenter.


Fotosession <3
I tisdags var Emelie lejd som lite modell. Hon blev plåtad av Ebba till ett intagningsprov och flera bilder blev riktigt bra. Än så länge har jag bara tre av dem i min ägo, men fler har utlovats och jag ser fram emot att få se dem.

Himla häftig bild från tisdagens moddelande
Under tisdagen hann vi även med lite skogspromenarande i solsken, hästumgänge och en del lamm- och fårmys. Får i sig är mysiga varelser, men flasklamm är inte bara mysiga utan alldeles underbara. Det går inte annat än att älska dem

Skogsluft i solsken
Emelie fick mata ett av flasklammen och om man redan är alldeles bedårad av dessa små ulliga underbara, blir man inte ett dugg mindre bedårad av att mata dem med flaska. Emelie sken som en sol och jag gick runt där bland får, lamm, en lycklig Emelie och hö och kände harmonin glida in i tillvaron. Det är konstigt att umgänget med djur har den effekten. Helt plötsligt börjar tillvaron andas och all stress rinner bort. Kvar blir bara det äkta, det läkande och det som är viktigt. Det är en underbar känsla och egentligen borde en mycket större del av tiden spenderas tillsammans med djur och i naturen.

Skiner som en sol <3
Onsdagen jobbade jag extremt mycket och alldeles för länge, vilket medförde, om möjligt, en ännu större trötthet dagen därpå på jobbet. Dagen därpå, det vill säga torsdagen, började sedvanligt med jobb, för att följas upp med en tur till Mora för att delta i "barn i sorg".

Älskade Emelie och underbart uteliv
Barn i sorg är en grupp för barn som förlorat någon närstående och den gruppen är Emelie med i. Samtidigt som barnen har sin grupp är föräldrarna med i en föräldragrupp. Eftersom det här var upptaktsträffen för barn i sorg, var det åtminstone för oss vuxa lite trevande. Emelie tyckte att det hade gått riktigt bra, så nu kommer vi att spendera torsdagseftermiddagarna i Mora under åtta veckor framåt. Det är bra att det finns nåt sånt för barn. Det är många känslor och många tankar som behöver få utlopp.

Barn i sorg inleds med fika <3
Fredagen var det jobb igen, med möten så gott som hela dagen. Det går lugnt att påstå att jag var lite mör efter torsdagens grupp. Det tar på, vare sig man tror det eller inte. Det känns när de egna känslorna får lov att komma upp till ytan, så fredagen var inte direkt den enorma energins dag. Inte det extrema tålamodets dag heller. Trötthet inverkar inte alldeles positivt på det tålamod man inte ens i vanliga fall har.

Barn i  sorg fast på den vuxna avdelningen
Förutom arbete, så ägnades fredagen åt socialt umgänge. Om det ens går att kalla det för det, åtminstoen så går det nog inte att tillskriva mig den sociala sidan hela av det hela. Efter jobbet for jag ut och åt med Patrik. Därefter var det handling, upp till mamma på kaffe och hundhämntning som stod på schemat innan uppdrag umgänge stod på menyn. Uppdrag umgänge innebar att vi for till Majan och Hasse och medan de andra umgicks. så sov jag rätt upp och ner i en fåtölj under så gott som hela tiden vi var där. Ibland är det helt enkelt vila och sömn som krävs och så var det i fredags. De andra sa inget om det, utan lät mig sova med motivationen att jag antagligen behövde det.


Rätt trött fredag
 Lördagen borde ha inneburit sovmorgon, men så var icke fallet. Istället drog vi till Mora, Camilla, Patrik och jag. Nämligen fyller Emelie 11 år på tisdag, så det var viss presenthandling som krävdes. Fast det var inte bara presenter vi kom hem med. Det är fantastiskt så mycket det får plats i en liten golf. Till exempel sex stolar, tre bord, en kratta, en spade, två vattenkannor och en mängd med påsar. Det var en bra dag, med sol och lagom tempo.

Lite utmattande att inse att allt man handlat ska få plats i bilen
Inte bara dagen var strålande, även kvällen var riktigt fin. Vi hann hem i tid för att njuta av kaffe i kvällssolen, vilket vi avnjöt i några av de nyinköpta stolarna. En del impulser faller faktiskt riktigt väl ut.

Kaffe i kvällssolen
Shoppingraider i Mora i kombination med en tjuvad timmes nattsömn, medför utslagna morgnar. Så var det i alla fall i morse. Det var extremt segt att komma upp ur sängen, trots solens sken genom fönstret och uttalade lockelser i form av kaffeförslag.

En utslagen söndagsmorgon
Fast jag tog mig upp och dagen har gått väldigt fort. Det mesta skyller jag på den idiotiska idén att flytta fram klockan. Kan den inte bara få vara antingen framåt eller bakåt hela året? Vår söndag har i alla fall innefattat kaffe, kaffe hos exet, tvättning av kläder hemma, tvättning av sängkläder och handdukar i tvättstuga med tre tvättmaskiner, hämtning av all fryst mat för instopp i nya frysen, trädgårdsarbete, påhälsning hos morsan, matlagning, hämtning av en väldig massa ren tvätt, påhälsning av Marie, min vän som bor i Borlänge, diskning, umgänge med Camilla och nu blir det snart sängen. En snabb vecka med för lite tid och en mängd trevliga inslag är därmed till ända.

Finbesök från Borlänge

lördag 22 mars 2014

Lådliv och hönsgårdar

Kackel i Sillerö
Livet borde vara skratt, nya upptäckter, kreativitet och nyfiken livslust. Naturligtvis är livet så mycket mer och stora delar är hårda, smärtsamma och ibland totalt söndertrasande, men livet borde åtminstone få blandas upp med glädje, mod och frihet. Det borde få vara brusande och vilt, i alla fall ibland. Istället verkar det ofta utspela sig i nån imaginär box och utifrån sociala normer vars enahanda uppgift verkar vara kollektiv uttråkning. Efter att ha bedrivit otaliga fältstudier i denna fyrkantiga tankekonstruktion som av nån outgrundlig anledning ses som det rätta, kan jag bara konstatera att det är förödande trist. Hur ska någon kunna vara strålande och suverän, när all tid går åt till att trängas i ett slätstruket påhitt. Hur ska det kunna bli nån utveckling? Återigen har jag konstaterat att för min del får den egentligen icke existerande boxen av inbillad kontroll vara. Jag vill känna mig levande och fri, åtminstone så ofta det går. Åtminstone så ofta jag klarar av att inte ramla ner i nån låda i fantasin.  

Efterlängtat hoppfullt
För min del behöver inte livet utan låda innebära överdådighet på något vis. Det räcker med det enkla i kombination med att jag får vara mig själv. Som idag. Idag har livet varit precis så enkelt som jag vill att det ska vara och det finns faktiskt en mycket trivsam storslagenhet i det. Enkelheten har utspelat sig hos mamma som bjöd på morgonkaffe, hos Angelica och Peter där det vankades förmiddagskaffe, varma mackor, höns och snödroppar och hemma i vila bland hundar och nu under kvällen även stjärnor. Underbart, avslappnat och spirande hoppfullt med känningar av vår.  

Fredagssysslan

torsdag 20 mars 2014

Lightprodukter

I samma stund som våren gav vika för ännu mer vinter och snö, försvann min energi. Jag är helt enkelt så in i nordens trött. Det verkar inte spela någon roll hur tidigt jag lägger mig, för när klockan ringer är jag ändå inte utvilad. Det har medfört en extrem längtan efter sol och värme, efter hav och varma vindar. Sånt som kan fylla på energidepåerna och värma upp det som för närvarande är fruset. Imorgon tänker jag i brist på sommar, ägna mig åt lite uteliv kvällstid. Kanske med nån gnutta vin till också. Vem vet, det kan möjligen medföra lite energigivande skratt och social trevnad. Om så inte är fallet kommer troligen en mindre energigivande huvudvärk att vara alternativet. Det är bara att chansa och hoppas på det bästa. 

Annars är livet statiskt för närvarande. Allt lunkar på ganska lika dag ut och dag in. Jag är inte suverän på ganska lika väldigt ofta och jag gissar på att det har viss del i den totala energidräneringen. Det, vintern och att jag inte skönjer någon rörelse. Nåja, det är väl som i reklamen så plötsligt händer det väl.. i alla fall nåt och då helst nåt kul. En lite rolig sak är att jag antagligen ska på nån form av konferens längre fram under våren och den råkar dessutom vara på nordic light hotell. Jag har aldrig varit där, men däremot läst om det och det verkar lite speciellt och mysigt. Det medför förhoppningsvis lite energi och antagligen häftigt ljussatta rum. Fram till dess är väl kontorslamporna den ljussättning som kommer att gälla, den och så en och annan mysbelysning på lokal under fredagen. Nu tänker jag lägga mig under sänglampans sken en minut eller så innan Herr Blund gör entré.   

tisdag 18 mars 2014

Grattis älskade Carro

Vackra Carro
Ännu en födelsedag med besök på kyrkogården. Idag fyller Carro år. Emelie säger att man inte slutar att fylla år bara för att man är död, så 24 år blir Carro idag. Hon skulle, om hon inte hade valt att lämna oss, ha önskat sig stekt falukorv och mjölkstuvade makaroner till middag. Det gjorde hon alltid när hon fyllde år och det var en av hennes absoluta favoritmaträtter. Min vackra förstfödda dotter, du som kunde skapa en nalle av en lakansstump, skriva direkt ur hjärtat och var den starkaste person jag någonsin träffat. Om du bara visste hur mycket jag önskar att du vore kvar hos oss. Jag älskar dig min lilla gumma, som egentligen skulle ha varit stor nu. Jag älskar dig så enormt mycket. Hoppas du har en underbar födelsedag och att du firar den med din underbara bror. Puss och kräm mitt underbara barn.

<3
Ännu en födelsedag..
  

söndag 16 mars 2014

Återkommande

Jag tycker inte om snö, en känsla som förstärks varje gång den börjar försvinna bara för att komma tillbaka. Ungefär detsamma är det med måndagar. Imorgon är det måndag och det har kommit mer snö. Gissa vad jag tycker om den dagen?

lördag 15 mars 2014

Rent märkligt modig

Tacoafton <3
Dagen idag var en märklig dag, den var min. Åtminstone var det min städdag och bara det är märkligt. Måste jag prioritera bland alla de extremt åtråvärda hushållssysslorna, så är väl inte städning det som står högst på priolistan. I och för sig står det inte längst ner heller. Det finns så mycket som platsat så väldigt långt ner på den listan nämligen. Idag hade energin, viljan och dammråttorna dock samordnat sig, så i kombination med hög musik och sol som sken in genom rutorna var det riktigt trevligt. Det var medan jag svassade omkring med dammsugaren och så gott som skreksjöng för full hals till musiken, som jag kände det. Jag kände mig faktiskt lycklig! Konstigt nog går det att sakna så man går sönder samtidigt som man känner sig lycklig. 

Grattis älskade Henke <3
I samma ögonblick som jag medvetet tänkte tanken att det var lycklig jag kände mig, blev jag rädd. Sista gången jag så medvetet tänkte det var lördagen den 8 november 2008. Då stod jag på trappan och stack ner enris i krukor, Carro hade kommit tillbaka till oss efter att hon hållit sig undan ett tag och jag tänkte att jag faktiskt kände mig lycklig. Den natten ringde telefonen och det visade sig att det var polisen som berättade att Carro var försvunnen.. död som det sen kom att visa sig. Efter det har jag aldrig riktigt vågat känna den känslan så medvetet och tydligt igen, åtminstone inte tills idag. Vilken otrolig upptäckt jag gjorde där. Det är jag som står i vägen för min egen lycka! Jodå, jag har hört alla klyschor om att det är så det är. Det är bara det att det är en väldig skillnad på att höra, kanske veta intellektuellt, och att inse att det stämmer. Tänk vad rädsla kan ställa till med. Nu när jag har upptäckt det där mönstret så tydligt kan jag ju faktiskt försöka ändra det beteendet. Ibland kan städning tydligen vara likvärdigt med en intensivkurs i personlig utveckling. Det är dessutom rätt fördelaktigt att det även blir rent hemma.

Förvånande, men trevligt, fika <3
Förutom städning kombinerat med personlig utveckling har veckan fört med sig en blandad kompott av skratt, gråt, förvånad glädje och kärleksfull tacksamhet. Under tisdagen och torsdagen var jag på meditationscirkel och det var underbart. Jag är så glad att jag får vara med om den resan med de människorna som är med där. Vilka pärlor. Torsdagen var även den dag under veckan som jag fick lov att åka till kyrkogården för att gratulera min son på hans födelsedag. Det är hårt. Så jävla eländigt det här är, var Emelies sätt att sammanfatta det senare på kvällen. Starka, ledsna och så livfulla Emelie. Vilken klok liten tjej hon är. Under torsdagen hade jag även medarbetar/lönesamtal med min chef. Det var en av gångerna jag blev både förvånad och glad. För första gången nånsin i ett sånt sammanhang kände jag mig ärligt lyssnad på. Respekt. Jag har fikat vaniljmunkar med två människor som jag i vanliga fall inte ens har en önskan om att umgås med samtidigt, men det var riktigt trevligt och jag var återigen både förvånad och glad. Idag frågade Emelie mig om hon fick sätta på Niklas?!! Va i hel.. hann jag tänka innan jag kom på vad hon pratade om. Vi har döpt en av spellistorna på spotify till Niklas och det var den hon ville höra på. Det kommer troligen att vara det enda sammanhanget ever som den frågan från Emelie kommer att medföra ett jakande svar från mig, fast visst fnissade jag för mig själv när bitarna hade fallit på plats. Idag har jag även hittat ett presentkort och två värdecheckar som jag letat efter hur länge som helst, eller åtminstone sen vi flyttade till huset. Till veckan blir det därför lite BH-shopping. Kvällen har ägnats åt tacos tillsammans med Emelie och Magnus. Det var en bra kväll. Snart ska jag, försiktigt lycklig och med känslan av att vara lite utvecklat upplyst, krypa ner i min renbäddade säng och njuta av vetskapen att det är sovmorgon imorgon med. Vilken underbar vetskap!

Meditationscirkel <3

Tifrö

Det är någon dag i vila, födelsedagarna haglar tätt den här årstiden. Men i mellantiden är det lite vila och vilan ägnar jag åt.. *trumvirvel* städning :) Till 60-tals musik dessutom och det är helt underbart.

torsdag 13 mars 2014

Försöker lyssna

Det enda jag kunde tänka på igår kväll vid köksbordet var Henke. Henke som fyller år idag och som jag saknar så enormt. Samtidigt som mitt huvud var fullt lyssnade jag till personen mitt emot mig, som pratade om jobb ur olika synvinklar. Jag hörde alla ord, men i mitt huvud lät det som tomma ekon av mindre vikt åtminstone satt i relation till annat. Mitt emot personen fortsatte sitt babblande med utlägg om att dra från trakten. Själv önskade jag mest att någon kunde hjälpa mig att försöka hålla ihop. Det var någonstans mitt emellan alla jobbrelaterade ord och när det kändes som min hals skulle explodera av all återhållen saknad, som jag kände att jag egentligen mest av allt hade lust att skrika vara tyst. Istället var det jag sa: nu får du åka hem. Ensam med mina tankar försökte jag hitta en strategi, nåt verkligt att hålla fast vid för att inte rasa ihop och aldrig mer vilja kliva upp igen när telefonen ringde. Det var mitt emot personen som hade nåt ytterligare att förtälja om jobb. Jag sa: gå och lägg dig istället nu, men det jag tänkte var: jag försöker höra men just nu fungerar mina tankat utifrån ett helt annat perspektiv.     

Grattis älskade son

<3
Den 13 mars är förknippat med så många känslor. Mest av allt så väldigt mycket kärlek och glädje, för den 13 mars föddes min älskade Henke. Min son som jag älskar så oändligt mycket och som jag nu för tiden även saknar jämt. Henke skulle, om han hade fått vara kvar här, om han fått fortsätta leva, ha fyllt 21 år idag. Jag undrar hur hans liv hade sett ut nu, jag undrar om han fortfarande hade bott hemma eller om han haft ett eget hem och vilken middag han hade valt på sin födelsedag eftersom vi har som tradition att födelsedagsbarnet får välja middag. Jag undrar så otroligt mycket, men mest av allt undrar jag om han har det bra där han är nu och varför han inte fick vara kvar hos oss. I vanliga fall hade vi fixat frukost på säng, skrålande sjungit ja må han leva och gett presenterna till honom tidigt på morgonen. Nu är den enda present jag köpt tio röda rosor, som jag ska lägga på hans grav. Den grav han delar med Carro. Den grav som ingen av oss nästan klarar av att gå till, eftersom det gör alldeles för ont. Men idag ska jag gå dit, idag fyller Henke 21 år. Älskade, saknade så otroligt underbara Henke, GRATTIS på din 21-årsdag vart du nu än är <3

måndag 10 mars 2014

Jobbig tid

Överraskad på jobbet
Samtidigt som våren så sakta börjar spira och solen faktiskt har kikat fram, rör sig vår familj i utrymmet mellan skulle ha blivit och tänk om. På torsdag, den 13 mars, skulle Henke ha blivit 21 år och nästa vecka, den 18 mars, skulle Carro ha blivit 24 år. Många tankar svävar kring dem nu som alltid, men det är jobbigt kring deras födelsedagar, runt jul, på midsommar, under våra födelsedagar, tiden kring de datum då de dog, då Carro hittades men var död. Det är jobbigt att vara utan dem. Jag saknar dem, Camilla och Emelie saknar dem och den fördömda lastbilen som Henke och Jens krockade med syns här och där och får världen att rasa. Förra veckan var det Emelies värld, då kom den åkandes utanför hennes skola. Även om vi vet hur det är, är ingen av oss nånsin förberedd när den dyker upp. Oförberedda påminnelser gör alldeles för ont alldeles för snabbt för att någon av oss ska hinna med att parera, därför rasar allt såna gånger och det var precis vad som hände Emelie förra veckan. Så många gånger att ingen av oss kan hålla räkningen tänker vi tänk om bara Carro och Henke hade levt, då hade vi kunnat, då hade det varit, då skulle vi.. Fast dom lever inte längre och det spelar ingen roll hur många gånger vi upprepar tänk om.

Finmiddag i solskenet
Fast Carros och Henkes födelsedagar är inte bara smärtsamma, de är samtidigt de datum då nåt av det viktigaste i mitt liv hänt. Datum som symboliserar glädje och totalt villkorslös kärlek. Det är det vi får försöka att fokusera på, det är kärleken vi får hålla oss fast i för den försvinner inte. Den rår inte ens döden på och det är det vi får komma ihåg. Hur mycket vi älskar dem, alla skratt de skänkt oss, alla lärdomar de gett oss och hur mycket de älskade oss tillbaka. Sånt är det vi får prova att tänka på alla dessa dagar när skulle ha blivit och tänk om försöker ta över allt tankeutrymme. 

Skymningsvy med vårförnimmelse
Trots skulle ha och tänk om tickar livet sakta vidare. Förra veckan innefattade en bokcirkelträff hemma hos mig till exempel. Det blev riktigt roliga diskussioner och trevligt var det. På lördagen lös faktiskt solen och Emelie och jag blev bjudna på mat hos Magnus. Det var dit det även levererades semlor och jag såg ett program om balansen i naturen. På söndagen hälsade vi på hos pappa som var vid god vigör, lagade mat och efter det kraschade jag en sväng bara för att vakna till doften av nybakad sockerkaka. Emelie hade bakat medan jag sov och när jag påpekade att hon blivit så stor att hon kan baka själv, svarade hon: jag är inte stor, jag har bara talang. Det var rätt underfundigt sagt. Idag har jag fått tulpaner på jobbet av en kvinna som kom in i ett egentligen annat ärende. Jag blev både rörd och glad. Imorgon ska jag meditera i grupp och det älskar jag, så trots skulle ha, tänk om och en enorm saknad så finns även glädjen med. Det är konstigt hur livet är, mitt bland all sorg, alla saknad och totala trasighet finns ändå lite solsken.

Större än allt - kärleken

lördag 8 mars 2014

Whole life of lessons in your eyes

Igår såg jag stjärnorna igen. Det var första gången på länge och det var efterlängtat. Fast det var inte bara stjärnorna jag såg, utan jag såg även frosten på min bil som glittrade likt många små svarta diamanter i ljuset från gatlyktan, en räv som gled fram efter vägen och jag hörde vinden som viskade om livets föränderlighet där den for fram. Igår såg jag även ett program som heter På Jills veranda (tror jag) och i just det här avsnittet medverkade Christian Gidlund. Det berörde, han berörde. Hela hans väsen gick rakt in i mitt hjärta och påminde mig om just det som jag varit så noga med att komma ihåg, men ändå lyckats tappa bort lite bland alla vardagens bestyr. Det han påminde mig om var att inte ta något förgivet, framför allt inte livet. Av någon underlig anledning är det just i det där varandet av inget förgivet och utan tro att det går att kontrollera, som alla små men så väldigt stora saker blir tydliga. Det var precis den påminnelsen som gjorde att jag såg glittret i världen igen. Stjärnorna, dom såg jag däremot för att det för en gångs skull inte var mulet, men bara det i sig är faktiskt värt att lägga märke till. 

söndag 2 mars 2014

Balanserat??!

Kvalitetstid 
En del dagar, som de flesta dagar, funderar jag skarp på varför jag inte har nån hjälpreda eller åtminstone en au pair. Det skulle underlätta en hel del. Då tänker jag inte på tiden med Emelie, nej den är jag rädd om. Det är resten av livet som skulle ingå i de au pairsysslor jag skulle delegera ut. För nåt som konstant ger mig huvudbry är hur jag ska få mitt liv att gå ihop. Hur ska man hinna jobba, träna, umgås med sina barn, laga mat, hjälpa Emelie med läxor, promenera hundar, städa, tvätta och ha ett socialt och kulturellt liv som kanske innehåller nåt fritidsintresse också?

Vackra gamla kvarn iklädd sin vintriga skrud
Mitt liv består av en hel del arbetstid, det är där jag måste börja få nån balans för att jag ska kunna hinna med att leva också. För chansen att det regnar ner nån personlig slav omdöpt till au pair är antagligen synnerligen liten, så det är nog ingen idé att försöka hitta en balanserad tillvaro med det i åtanke. Synd nog, för det hade underlättat enormt. En del tänker kanske att en sambo skulle kunna vara en väg till den mycket efterlängtade balansen. Det är bara det att jag har testat den varianten några gånger och vet därmed att en sambo tenderar att ta en hel del tid i anspråk. Det har sina fördelar, men när det kommer till balans i livet tror jag inte att sambo är den allra bästa lösningen, faktiskt ingen lösning alls åtminstone vad gäller det området i livet. 

Älskvärd medflanör
Fast den här helgen har i alla fall varit väldigt balanserad. Jag har inte jobbat, vilket i sin tur har medfört att jag hunnit med matlagning med Emelie, hundpromenader, familjespel, lite träning, en vinnande batalj mot tvätthögen, socialt umgänge, lite film, lite läsning och ingen av de allehanda aktiviteter som fyllt helgen har inneburit stress. Efter en veckas flexledighet, som även gått under namnet sportlov, har jag hittat tillbaka till nån form av balans och viss harmoni. Så himla härligt! Även om jag inte samboar, så finns det nån som ibland får tillträde till mitt hem. Dessa ibland medför somliga gånger att det till och med att det finns nybakat bröd vid hemkomsten efter härliga hundpromenader. Det är såna gånger jag inte är helt negativt inställd till att utnyttja gemensamma utrymmen, åtminstone inte när det är ibland.  

Nybakat