lördag 27 december 2014

Sju dygn

Hos Vild-Hasse
Tidsperspektiv kan vara mer eller mindre utvecklat hos människor, hos mig är det ur funktion. Det har väl kanske aldrig fungerat optimalt, men efter Carros och Henkes död lever det ett helt eget liv i en egen dimension. I den dimensionen är sju dygn en evighet och ingen tid alls. Det som har hänt, om det så bara är en timme sedan, är långt borta och det som ska hända känns alltid långt fram. I realiteten innebär det att det känns som livet är relativt händelselöst. Därför är det bra att göra en resumé då och då, för att om inte annat kolla av om allt verkligen är stiltje. De senaste sju dagarna har vid närmare eftertanke faktiskt innefattat någon form av rörelse ändå.

Bukett från räddningsnämnden
Förutom julafton, som ju då innehöll familjeliv gånger flera, mat i uppsjö, tindrande ögon, lycka, sorg, kyrkogården och ljus, så har det faktiskt hänt nåt mer. Till exempel har jag, genom jobbet, varit inblandad i efterarbete i samband med en brand.

Promenad i soluppgång
På söndagsmorgonen den 21 december ringde min telefon innan klockan sju. Det var räddningstjänsten som meddelade att det varit ett brandtillbud och att jag var efterfrågad. Det som brunnit visade sig vara ett pepparkakshus! Det låter kanske harmlöst, men det kunde ha slutat hur som helst. Nu slutade det bra och ingen kom till skada, men en lägenhet blev däremot obeboelig för en kortare tid. Jag kan väl tillägga att även för en som är synnerligen morgontrött, medför en ringning från räddningstjänsten att läget mellan sovande och klarvaken går väldigt snabbt. Så snabbt att det tog flera timmar att fylla på med koffein i en mängd som motsvarade nivån av vakenhet.   

Snöänglar <3
Den senaste veckan även innehållit en middag på Sankt Olof´s Hotell och en väldigt vacker blombukett. Det var räddningsnämnden som bjöd på detta och det var väldigt trevligt att träffad dem lite. Jag har jobbat med bland annat dem under det senaste året och trots att jag nu bytt arbete, fick jag äran att vara med på deras avslut för den här mandatperioden. Det var i samband med detta jag fick blommor, himla fina sådana dessutom. Det var en trevlig kväll med väldigt trevliga människor, en sån kväll som faktiskt är värd att lägga in under spara i minnesbanken.

Vackert dag som natt
Igår fylldes min minnesbank på ytterligare när jag var jag till Angelica och Peter och åt julbord. Det var väldigt trevligt och väldigt gott. Dessutom hann Angelica och jag med både djupa och mindre djupa diskussioner om både det ena och andra samt gå igenom för- och nackdelarna med att dricka silver. Emelie sov hos Magnus, så kvällen som gick i trevlighetens tecken avslutades ganska sent och i samförstånd rörande silvret.

Julmat hos Angelica & Peter <3
I övrigt då, har det över huvud taget hänt nåt mer? Nej, det är relativt lugnt. Jag har långa sovmorgnar under mina lediga dagar. Vi har tillverkat snö som går att ha inne som dekoration, gjort snöänglar ute, promenerat hundarna i soluppgången och i mörkret samt varit till Vild-Hasse. Idag var Emelie och Magnus hit och åt, jag var ut och förundrades över vackerheten i vintersolen och minusgraderna och igår kväll/natt förundrades jag lika mycket över stjärnhimlen. Det blir inte mindre intressant att titta på alla stjärnor med en app på telefonen, som dessutom talar om vilka himlakroppar det är man ser. Igår såg jag Jupiter, oxen, tvillingarna och Sirius. Bland annat. Och det var vackert.

Snötillverkning
I kväll ska jag unna mig lyxen att se en serie. Uppenbarligen så händer det nåt även om det inte känns så och även om det inte är så enormt mycket. Det är ju rätt bra att veta när jag med jämna mellanrum ramlar ner i en känsla av total öken.

Amaryllisen i buketten har slagit ut :)

Pepparkakshus började brinna 

Inga kommentarer: