Bra dagar, dåliga dagar, irriterande dagar och så idag. Dagen före imorgon och dagen efter igår. Idag är det påtagligt och gör ont. I morse mötte jag lastbilen, vilken jag i vanliga fall klarar av att se. Idag gick inte det så bra, så jobbdagen startade med cyklopögon. Igår var jag trött på mänskligheten, idag är det tvärt om. Dagen idag har mestadels kantats av härliga människor, såna som bjuder på sig själv och är alltigenom trevliga. Humöret och tron växlar med andra ord snabbt, men den här tiden på året brukar vara så.
Emelie har bakat pepparkakor tillsammans med sin mormor idag. Det är kluvet för henne och hon har tydligt deklarerat att imorgon tänker hon inte baka någonting över huvud taget. När Henke dog, för fyra år sen imorgon, bakade hon pepparkakor och det ska hon aldrig mer göra det datumet säger hon.
Jag träffade en kvinna under dagen som själv förlorat ett barn för relativt många år sedan. Hon berättade om sin sorg och om att det aldrig slutar att göra ont. Jag tror henne. Efter dessa år är min smärta allt utom mindre. Fast det är ändå skönt att träffa dem, dessa människor som har liknande erfarenheter och som bär på den typen utav sorg. I deras ögon finns öppenhet och förståelse, den typen av förståelse som bara finns hos dem som själva varit med om det värsta en förälder kan vara med om. Andra människor försöker förstå, åtminstone de som vågar. Det krävs nämligen mod att möta livsberättelser som kretsar kring barns död, kanske för att det påminner om att det som inte får hända kan hända ändå. Alla klarar inte av att hantera det, åtminstone är det min erfarenhet. Det finns förstås de som klarar det och dessa människor gör det bra. Jag har tur för jag har många så bra människor omkring mig. I övrigt är livet tröttsamt och jag irriterar mig på den ständigt närvarande tröttheten. Den undrar jag om jag någonsin kommer att acceptera?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar