Jag tänker bara kort meddela att när ett så kallat barn ringer på min telefon och frågar efter Emelie i ett sånt där obstinat, beskäftigt tonfall som gör att man vet att inga glädjeyttringar i hemmet kommer att komma ut av förestående samtal, går det ganska snabbt för mig att omvandla detta barn till en unge i min tankesfär. Jag antar att jag inte är särskilt unik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar