Däckad, kluven och glittrande

Redo för skolavslutning <3

Efter alla förberedelser i form av hårflätning, klädprovning, sångträning och förväntansfull spänning som Emelie har gett mig förmånen att vara en del av, stod jag då där på skolgården igen. Eleverna kom högtidligt gåendes på led och turades om att sjunga klassvis, rektorn höll sitt tal och jag tittade in i min yngsta dotters ögon och log mot henne. När jag stod där var det inte bara Emelies ögon jag såg. Jag har stått på samma skolgård många gånger och sett in i alla mina fyra barns förväntansfulla ögon och det var alla deras blickar jag upplevde att jag mötte under en kort stund. Det är sånt som gör såna här dagar kluvna. Känslan av att slungas genom tiden och åter le uppmuntrande mot Carro när hon lite blygt och försiktigt tittade upp för att söka min blick med ett försiktigt leende som spred sig när hon hittade den, att åter fånga Henkes blick när han sökte efter mig i folkmängden och se hur hans lite snett busiga leende spred sig hela vägen upp i hans blåklintsblåa ögon när jag stod där och mötte även hans sökande ögon med ett leende. Det och det faktum att två personer saknas när vi samlas. Vi som en gång var en stor familj, är numer bara en spillra av vad vi en gång var. Vi tillsammans i världen och ibland även mot världen. Idag när jag, Camilla, min mamma och Emelies pappa stod där och tittade på Emelie, var vi helt klart alldeles för få. Vi var fortfarande vi, men inte det vi som vi borde vara. Inte det vi som vi en gång varit.

3 av de viktigaste - Emelie, morsan & Camilla <3

Trots det är det ändå så vackert, det är en del av det som gör att livet ibland glittrar. Det är stort att få möta sina barns ögon och se dem ha hela sommarens alla äventyr i sina blickar och det var precis lika underbart vackert idag, som alla tidigare gånger. Mina underbara ungar, min vackra Emelie som strålade dagen till ära, det är stort.  Nåt annat som är stort är att Emelie har lagat mat idag. Lite i smyg, bara för att inte skrämma henne från såna infall fortsättningsvis, hoppar jag lite högt av glädje för mig själv. Såna tilltag ska nämligen vårdas ömt och uppmuntras, för himmel och plättar så trivsamt att slippa denna enformiga syssla ibland. Gott var det också, korvstroganoff med hjärtformade makaroner var det som serverades.

Ny kock i huset  :)

Ytterligare en bra sak med dagen så här långt är att jag fått hjälp att hämta de nya däcken, jag precis fått monterade. Jag tycker däck är tunga och man blir rätt svart av dem, så mitt ex följde med till däckfirman och fixade det. Sånt gillas storerligen. Egentligen har det här varit en bra dag på många sätt. Idag är jag flexledig och det bidrar definitivt till känslan av rätt bra dag kan jag säga. Fyradagars vecka är helt suveränt faktiskt.

Däckad