 |
| Nybliven 11-åring |
En stulen timme sätter sina spår, inte minst när klockan ringer på morgnarna och det egentligen är natt än. Det här har hittills varit en trött, men bra, vecka. Den har innehållit mycket av sånt som räknas till det som är viktigt. För vad är viktigare än familjen, solen, friheten att välja, husgudar, glädje och gemenskap. För mig är det något av det äkta och stora och det är vad de senaste dagarna innehållit. Lycka i vardagen serverad i glimtar, bara att samla upp och njuta av. Det är stort.
 |
| Födelsedagsfirande |
En viktig händelse har naturligtvis utgjorts av Emelies födelsedag. Den 1:a april fyllde hon 11 år. Firandet började redan i måndags, det vill säga dagen innan, när en del av familjen tillika Emelies släkt kom för att fira henne. Det var trevligt och Emelie strålade. Strålande barn med glittrande ögon fyller en stor kvot av viktigdelen.
 |
| Friheten att välja |
Så tisdagen då, dagen när tio blev elva på riktigt och således var en enormt viktig dag. Den började på sedvanligt födelsedagsvis genom att vi serverade Emelie frukost på sängen i kombination med överlämnandet av presenter. Hon var trött, men glad. Jag var glad men extremt trött. I ett försök att råda bot på denna överväldigande trötthet utnyttjade jag inarbetad tid och förmånen att få ta eget ansvar på jobbet. Jag tog med andra ord flexledigt efter lunch och for hem, upptäckte krokus som kommit upp på gården, lapade sol i trädgården, lyssnade på fåglarna som kvittrade och grannarna som åkte fiddy på lindan bredvid, svor åt husgudarna som skällde på allt de inte skulle, surplade kaffe och fyllde på mig själv med energi och D-vitamin.
 |
| Lyckan i att få en egen dator |
I två timmar ägnade jag mig åt dessa delikata sysslor, sen var det dags att hämta hem jubilaren och några fler som ville fira henne. Emelie fick en dator av sin mormor och om hon var glad innan, så är nog extatisk lycka det som bäst beskriver känslan hon utstrålade efter det. Födelsedag innebär även förmånen att välja middag. Emelie valde plankstek, vilket var ett superbt val till och med ur mammasynpunkt. Medan jag lagade mat passade jag på att dammsuga och torka golven också, så efter maten var det bara att mätt krypa i säng i ett hus som doftade rent och med en Emelie som hade somnat nöjd som få i rummet bredvid. Det var en riktigt bra dag och en riktigt trött kväll.
 |
| Älskar krokus |
Idag har ingen fyllt år, ingen flextid har tagits ut och ingen har lagat till plankstek. Istället har det varit jobb på menyn i stort sett hela dagen. Dessutom har det krånglat på jobbet. Eller om jag ska vara alldeles ärlig är det jag som har krånglat till de,t genom att vara lite lagom disträ och därför lyckat göra de flesta fel som går att göra inom ramen för ett ärendehanteringssystem. Det var kanske inte riktigt det roligaste i världen, men inte heller det tråkigaste som kan hända. Därmed förhöll sig humöret intakt och när jag slutade jobbet för dagen var solen fortfarande framme och lös upp tillvaron. Vem kan tjura då? Emelie och jag bestämde oss för att ta en promenad med husgudarna till en äng där de kan springa fritt. Jag vet inte om det var de eller Emelie som sprang mest, men alla verkade åtminstone vid gott mod när vi vandrade hem igen. I morgon blir det en tur till Mora för barn i sorg träff. Det blir bra det. Jag vet en liten tioåring som inför sin elvaårsdag saknade sina avlidna syskon med tårar som tyst trillade ner för hennes kinder. Sånt kan det vara skönt att få prata om med nån annan än sin mamma.
 |
| Hundliv och kvällssol |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar