 |
| Livet - inte direkt nån räkmacka |
Påsk, som alla andra högtider, är en kluven tid. Allt vad det innebär med traditioner tillsammans med familjen, innebär även att två personers frånvaro är så skrikande påtaglig. Carro och Henke borde också vara med. Dom borde också måla ägg, äta janssons frestelse och skratta åt alla tokigheter vi lyckats försätta oss i under livet. Fast dom är inte med, inte den här påsken heller. Inte under någon högtid över huvud taget under de senaste åren har dom varit med. Ändå finns dom där, i våra tankar, minnen och hjärtan. Alltid närvarande, alltid med och alltid så enormt saknade.
 |
| Påsklunch med Camilla, Emelie, morsan, Jonatan och Lukas |
När vi satt och åt påsklunch under påskaftonen pratade vi minnen. Vi skrattade åt minnena av när Carro sprängde ett mikrat ägg och lyckades skaka en ketchupflaska så det var både ägg och ketchup i hela kökstaket, när Henke fick ett anfall över att jag köpt lättyoghurt istället för vanlig yoghurt och att han blev ännu argare när han skakade den och någon inte hade skruvat på korken ordentligt så det även flög yoghurt över hela kökstaket. Vi fnittrade åt Henkes pass av en kaka jag hade i ugnen, som han tog ut och stjälpte upp på ett fat fast den var allt annat än klar, så det rann kaksmet över hela fatet och bänken där den stod. Vi log varmt åt minnet av när Carro upptäckte att det brann i en väggljusstake i köket och lugnt ropade på mig som lika lugnt ropade på Magnus, som fick panik och slängde vatten på den lilla branden varpå hela kökstaket blev svart av sot och både Carro och jag skrattade så vi kiknade. Vi pratade om många saker som hänt, många tokroliga situationer och många stunder när vi alla varit tillsammans. När vi alla även inkluderade Carro och Henke i livet och med rent fysiskt.
 |
| 179-årskalas |
En kort stund kändes dom lite nära igen, en kort stund kände jag mig varm i hjärtat och nästan lite lycklig. Det är så det känns när vi sitter tillsammans och kommer ihåg. Det är också det som sen gör att det gör ännu ondare och att det är ännu tommare. Att minnas är dyrköpt och väldigt kortvarig lycka, men det är det värt för varje stund när Carro och Henke är hos oss, på vilket sätt det än är, är värd all den saknad som sen sliter sönder och och drar ner.
 |
| Skrattade så tårarna sprutade och mascaran rök |
Detta underliga liv. Förutom påsklunch har den här helgen innefattat det mesta. Under torsdagen var det jobb och sen full skjuts till Mora och barn i sorggrupp. Där bekantade vi oss med arga lådan och slog sönder porslin till både barnens och de vuxnas stora förtjusning. Efter Mora var det påskkärringsupptåg för Emelies del och räkmackor för Camillas, mammas, Jonatans och min del hemma hos morsan. Sen var det godnatt den dagen.
 |
| Tröttare än jag |
Fredagen innebar lekande och påskaktiviteter för Emelies del och solsken och vila för min del. Lördagen var då påsklunchens dag, följt av påskkärringsvandrande för Emelies del och skjutsande för min del innan det var dags för 179-årskalas för mig och sova över hos mormor för Emelie. Camilla och jag begav oss dit i tid enligt oss, men lite sent enligt andra. Det var en galen kväll, fylld av skratt, musik, relationsdramer och det mesta som hör ett 179-årskalas till. Jag for hem något så när i tid, det vill säga vid halv två-två, vilket jag var synnerligen glad över under söndagen.
 |
| Livskvalitet <3 |
Söndagen stod solen åter högt på himlen, så frukosten intogs naturligtvis utomhus. Mitt ex, i en tröttare än jag version, dök upp och drack kaffe och hade den goda smaken att bjuda mig på middag. Det var gott och jag var synnerligen nöjd med att slippa allehanda matlagning dagen till ära. Därefter begav jag mig till en väninna, Charlotte, och drack kaffe och dissekerade livet. Under kvällen hälsade jag på en vän som förlorade sin son under torsdagen. Det enda jag kunde göra var att finnas, att lyssna och svara på en del frågor. Det var med en känsla av igenkännande som jag mötte känslan av oförstående och overklighet, ljudkänsligheten och den konstigt avskärmade känslan. Detta hårda liv som slår så urskillningslöst hela tiden.
 |
| Älskad husgud filosoferar i solen |
Idag började dagen med besök av prästen, som idag var Anette det vill säga privat och inte i tjänst. Vi ägnade oss åt kaffe, sol och djupa diskussioner om livet. Medan vi satt ute i trädgården dök Emelie och Magnus dök upp och gjorde oss sällskap. Sen kom även Camilla med den lilla vovven David och njöt av solen. För min del var det vid det laget matlagning som gällde, men nån kopp kaffe tillsammans med Camilla hann jag med. Emelie och Magnus åt här och när de åkte härifrån, begav jag mig till Hasse och Majan som var i deras fäbodstuga. Där serverades det kaffe, tårta, sol, hundliv och umgänge. Det var en trevlig avslutning på dagen.
 |
| Fäbodliv |
Dessutom har helgen innefattat en viktig upptäckt. Nämligen att appar ibland är bra, för nu är såväl planeterna Mars som Jupiter lokaliserade på kvällshimlen. Imorgon är det jobb igen. Det vore en lögn att påstå att jag har längtat efter det, men som alla andra dagar kommer det nog att funka även imorgon. Ännu en påskhelg lagd till handlingarna med allt vad det har inneburit.
 |
| Vacker hemfärd från skogen |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar