Drar en spader

Små blommor här och där

Jag älskar att bo där jag bor. Det finns trevliga grannar runt omkring, en bäck som rinner över tomten med bäcköring i, skogsvägar och hur många ängar som helst att vandra över. Det minskar inte charmen det minsta att det dessutom vimlar av rådjur, som har den goda smaken att visa upp sig allt som oftast när hundarna ska rastas. Det är på nåt vis en lisa för själen att gå efter den lilla bygatan som kantas av postlådor med kurbits och katter, titta på sockertoppsgranar, en del trädgårdstomtar här och där, höra fåglarna som faktiskt hörs eftersom det inte är särskilt mycket trafik och kika mot det lilla röda huset som numer är tomt, men som tidigare var en välkänd spelmans hem. Just nu följer jag de spirande krokusarnas, liljornas, blåsippornas och andra små blommors framfart i vår trädgård med spänning. Det är till och med mysigt att komma ut på mornarna och se röken stiga ur grannens och det närliggande lilla snickeriets skorsten. Allt andas trygghet och harmoni. Allt är fridfullt och trevligt. Jag är ingen stadsmänniska, utan jag älskar det här. Det lilla, det pittoreska, det lite lantligt enkla. Friheten att gå ut för att morgonkissa hundarna iförd nattlinne, kappa och stövlar. Friheten att bara vara. Idag har jag lite mer energi, så idag se jag allt som är bra. Jag älskar dagar som denna. Dagens fundering när jag vandrade över vidderna var att här, här skulle Fru Spader inte trivas alls ;)  

Frihet