 |
| Kackel i Sillerö |
Livet borde vara skratt, nya upptäckter, kreativitet och nyfiken livslust. Naturligtvis är livet så mycket mer och stora delar är hårda, smärtsamma och ibland totalt söndertrasande, men livet borde åtminstone få blandas upp med glädje, mod och frihet. Det borde få vara brusande och vilt, i alla fall ibland. Istället verkar det ofta utspela sig i nån imaginär box och utifrån sociala normer vars enahanda uppgift verkar vara kollektiv uttråkning. Efter att ha bedrivit otaliga fältstudier i denna fyrkantiga tankekonstruktion som av nån outgrundlig anledning ses som det rätta, kan jag bara konstatera att det är förödande trist. Hur ska någon kunna vara strålande och suverän, när all tid går åt till att trängas i ett slätstruket påhitt. Hur ska det kunna bli nån utveckling? Återigen har jag konstaterat att för min del får den egentligen icke existerande boxen av inbillad kontroll vara. Jag vill känna mig levande och fri, åtminstone så ofta det går. Åtminstone så ofta jag klarar av att inte ramla ner i nån låda i fantasin.
 |
| Efterlängtat hoppfullt |
För min del behöver inte livet utan låda innebära överdådighet på något vis. Det räcker med det enkla i kombination med att jag får vara mig själv. Som idag. Idag har livet varit precis så enkelt som jag vill att det ska vara och det finns faktiskt en mycket trivsam storslagenhet i det. Enkelheten har utspelat sig hos mamma som bjöd på morgonkaffe, hos Angelica och Peter där det vankades förmiddagskaffe, varma mackor, höns och snödroppar och hemma i vila bland hundar och nu under kvällen även stjärnor. Underbart, avslappnat och spirande hoppfullt med känningar av vår.
 |
| Fredagssysslan |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar