Jobbig tid

Överraskad på jobbet

Samtidigt som våren så sakta börjar spira och solen faktiskt har kikat fram, rör sig vår familj i utrymmet mellan skulle ha blivit och tänk om. På torsdag, den 13 mars, skulle Henke ha blivit 21 år och nästa vecka, den 18 mars, skulle Carro ha blivit 24 år. Många tankar svävar kring dem nu som alltid, men det är jobbigt kring deras födelsedagar, runt jul, på midsommar, under våra födelsedagar, tiden kring de datum då de dog, då Carro hittades men var död. Det är jobbigt att vara utan dem. Jag saknar dem, Camilla och Emelie saknar dem och den fördömda lastbilen som Henke och Jens krockade med syns här och där och får världen att rasa. Förra veckan var det Emelies värld, då kom den åkandes utanför hennes skola. Även om vi vet hur det är, är ingen av oss nånsin förberedd när den dyker upp. Oförberedda påminnelser gör alldeles för ont alldeles för snabbt för att någon av oss ska hinna med att parera, därför rasar allt såna gånger och det var precis vad som hände Emelie förra veckan. Så många gånger att ingen av oss kan hålla räkningen tänker vi tänk om bara Carro och Henke hade levt, då hade vi kunnat, då hade det varit, då skulle vi.. Fast dom lever inte längre och det spelar ingen roll hur många gånger vi upprepar tänk om.

Finmiddag i solskenet

Fast Carros och Henkes födelsedagar är inte bara smärtsamma, de är samtidigt de datum då nåt av det viktigaste i mitt liv hänt. Datum som symboliserar glädje och totalt villkorslös kärlek. Det är det vi får försöka att fokusera på, det är kärleken vi får hålla oss fast i för den försvinner inte. Den rår inte ens döden på och det är det vi får komma ihåg. Hur mycket vi älskar dem, alla skratt de skänkt oss, alla lärdomar de gett oss och hur mycket de älskade oss tillbaka. Sånt är det vi får prova att tänka på alla dessa dagar när skulle ha blivit och tänk om försöker ta över allt tankeutrymme. 

Skymningsvy med vårförnimmelse

Trots skulle ha och tänk om tickar livet sakta vidare. Förra veckan innefattade en bokcirkelträff hemma hos mig till exempel. Det blev riktigt roliga diskussioner och trevligt var det. På lördagen lös faktiskt solen och Emelie och jag blev bjudna på mat hos Magnus. Det var dit det även levererades semlor och jag såg ett program om balansen i naturen. På söndagen hälsade vi på hos pappa som var vid god vigör, lagade mat och efter det kraschade jag en sväng bara för att vakna till doften av nybakad sockerkaka. Emelie hade bakat medan jag sov och när jag påpekade att hon blivit så stor att hon kan baka själv, svarade hon: jag är inte stor, jag har bara talang. Det var rätt underfundigt sagt. Idag har jag fått tulpaner på jobbet av en kvinna som kom in i ett egentligen annat ärende. Jag blev både rörd och glad. Imorgon ska jag meditera i grupp och det älskar jag, så trots skulle ha, tänk om och en enorm saknad så finns även glädjen med. Det är konstigt hur livet är, mitt bland all sorg, alla saknad och totala trasighet finns ändå lite solsken.

Större än allt - kärleken