Gubbjäkel

Dagens lunch intogs hos Hasse och Majan

En del saker vet man, som till exempel hur mycket man älskar sina hundar och att de även är odrägligt ouppfostrade och skälliga ibland. Det är sånt man vet utan att behöva få den vetskapen förstärkt på nåt vis. Därför kan jag erkänna att jag grinigt tänkte "gubbjäkel" som en av de mer vänliga tankarna idag. Jag var ute med husgudarna i skymningen och eftersom jag är ledig och planerade att spendera resterande dag i hemmet, var jag iförd nattlinne, kängor och kappa. Det var vaken representativt eller på nåt vis den utstyrsel jag ville möta nån människa i. Vanligtvis brukar jag inte heller möta nån människa på lindan med omnejd utanför vårt hus. Idag var dock inte vanligtvis. 

Hasse hade en illusion om att det skulle gå att sträcka ut sig på golvet 

 På den lilla vägen bredvid lindan kom en gubbe knallandes med såna där gåstavar, som klickade för varje gång de sattes ner. I mina hundars ögon och öron var såväl gubbe som gåstavar nåt synnerligen misstänkt och, med tanke på att det vanligtvis inte brukar hasa omkring gubbar med gåstavar vid "min" linda, tyckte jag också det. Hundarna, ouppfostrat dryga som bara mina hundar har en tendens att vara, skällde ihärdigt och jag sa naturligtvis till dem med två önskningar som upprepade sig i mitt huvud: gubbe, fortsätt din promenad och hundjä..ar, var tyst! Eftersom Mr Murphy är en av mina närmare bekanta och jag dagen till ära hade min redan beskrivna mundering på mig, uppfylldes ingen av dessa önskningar. Istället stannade gubben upp, tittade medan han frekvent mumlade vaffvaffvaff! Vem gör så? Förutom gubben då? Sen tog han tre långsamma steg med stavarnas klickande som ackompanjemang, stannade upp och började återigen mumla vaffvaffvaff och så fortsatte det. Många, långa steg och många tillsägningar senare kom jag så äntligen in i huset igen och vid det laget var gubbjäkel knappast det ord som låg närmast till hands. Humör är nåt som, i alla fall i mitt fall, kan vara lätt att påverka och det tycker jag gubbar med stavar och ett underligt ordföråd ska ha i åtanke. Åtminstone när de ger sig på försvarslösa människor i underliga munderingar med söta och irriterande husgudar i släptåg.

Trivsamt tidsfördriv i trevligt umgänge

Förutom irriterande farbröder på felaktiga ställen, har dagen inneburit socialt umgänge. Innan tolv idag begav Patrik, jag och husgudarna oss till Hasse och Majan. Vi kom därifrån vid femtiden. Medan vi umgicks hann vi fika, äta mat och efterrätt. Efter dessa ätorgier hade Hasse nån form av illusion om att tro att det skulle var möjligt att sträcka ut sig på rygg på golvet. Det går inte, åtminstone inte med mina små husgudar närvarande. De tror nämligen att om någon lägger sig på golvet, görs detta enbart för att just husgudarna är så förtjusande och måste gosas med. Behöver jag säga att Hasse var chanslös? Det blev golvläge och tvångsmys. Så innan lindan, gubben, stavarna och min utstyrsel var dagen suverän. Igår var det också en bra dag. Bland annat umgicks vi med Magnus och kompani och spelade kort. Jag vann.. i alla fall nån gång. Med andra ord har det varit rätt goa dagar.. åtminstone om man bortser från gubbjäkeln.