Okej? Verkligen?

Extremt lättläst bok ;)

Kan det vara så enkelt? Är det möjligt att komma undan så pass lätt? Igår var jag på glid, neråt och mot svart. Så har det varit några dagar och igår erkände jag det för mig själv, kapitulerade och insåg att det inte var någon idé att kämpa emot. Av någon anledning går man alltid förlorande ur den striden. Så hände det. Idag har det vänt. Idag är det ljusare och lite energi har återkommit. Underbara liv och tack för den vändningen. Hur gick det till? Räckte det att lägga sig, acceptera och kapitulera? Vad det än var är jag glad. Idag har jag fått en del gjort, idag har jag livslust och är motiverad igen. Livet känns okej igen och jag älskar det. 

Någon kanske ställer sig frågan om hur livet någonsin kan vara okej när man förlorat två av sina barn. Ibland ställer jag mig den frågan själv. Fast okej nuförtiden innefattar annat än okej gjorde förr, innan Carro och Henke dog. Okej nu är kvalitet, förstånd att uppskatta allt det som kanske tidigare var lite självklart eller nåt jag tog lite för givet. Okej nu har ett djup och är faktiskt nåt jag noterar och verkligen uppskattar. Trots okej finns den alltid där, med och nära. Sorgen försvinner inte, saknaden blir inte mindre utan snarare tvärtom ju längre tid det går. Fast som med mycket annat i livet finns det bara en sak att göra. Det enda man kan göra är att välja hur man ska förhålla sig och jag tänker förhålla mig uppskattande, välkomnande och väldigt tacksam över okej. Carro och Henke ser säkert ner på mig från vart de nu befinner sig och firar alla okej som dyker upp, så det tänker jag också göra. Inte stort, inte särskilt märkvärdigt utan helt stillsamt med en kopp kaffe och levande ljus som luktar marsmallows och pepparmint. Förutom det ska jag mysa med Emelie med översovande kompis, få hjälp att starta bilen som inte hade en okej dag idag, diska, laga mat och kanske läsa lite.. om det går ;)