Det är en stor dag i vårt hem. Det är nämligen dagen när tre av minst nio återstående gardiner kommit på plats. I ren förundrar orkar jag inte ens ägna mig åt vågenrörelsen, men som sagt: det är enormt. Inte lika enormt som universum förstås och varje kväll när stjärnorna lyser, förundras jag storligen över hur nåt som är så stort och så långt borta ändå kan ge en sån trygghetskänsla. För det är precis vad dom gör, stjärnorna, där dom glimmar lite kyligt distanserat. Trygghet och en stunds sinnesro och det är en ganska bra prestation av dem tycker jag.
I övrigt har dagen inneburit bland annat lunch hos mamma, som var supergod. Emelie är fortfarande förkyld och väldigt hostig, så det är hos sin mormor hon spenderar de sjuka dagarna. Camilla har dragit på turné, eller åtminstone till en ort ungefär tio mil bort för att umgås med en vän. Min hals ömmar och näsan är täppt. Under kvällen har jag torkat alla golv på nedervåningen. Det är vansinnigt tråkigt och minst lika skönt när det är gjort. Nämligen går det inte annat än att säga att nytorkade golv är suveräna för välmåendet. Det är inte mycket mer att komma med en dag som denna. Det är vardag, det är ökenartade rutiner och underbart familjeliv, det innebär att arbeta och att njuta av att inte göra det de timmar man är ledig. Det är en rofylld lunk, som ändå är helt och hållet fylld med diverse aktiviteter. Det är dessutom vackert med all frost som gör att vartenda litet grässtrå glittrar på det mest briljanta vis. Dessutom har Angelica och jag konstaterat pingviners inneboende förmåga att glida fram i livet med ett inslag av "gadich", som faktiskt verkar vara ett väldigt utvecklat sätt att ta sig fram på. Pingvinernas leverne ska penetreras mer ingående, men nu är det återigen bara en sak kvar att göra för dagen. Det är att krypa i säng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar