måndag 2 september 2013

Så ja..

Ljuvligt
Trots att det för närvarande är från botten av tillvaron mitt liv utgår, har livet i vardagsvärlden fungerat bra. Sömnen var minimal under natten, morgonen avskyvärd och bara det faktum att det dessutom är måndag kan inte på nåt vis ses som en optimal kombination. Fast, trots alla dåliga odds, har dagen fungerat bra. Det var en bra dag på jobbet, med mycket skratt och lika supergulliga människor som alla dagar. Även om det inte är alla dagar som det känns som att jobba är meningen med livet, gör det en hel del att det är så många goa människor där och så mycket skratt. Det är en lisa för själen att få skratta när måendet har släpat en ner i mörkret. Det hjälper till att väga upp lite.

Nätverkare jag mötte på en av hundpromenaderna
Nåt mer som har varit suveränt med dagen är att Camilla har fixat lunch. Det är lyxigt att komma hem, lite stressad och uppe i varv, och få sätta sig till bords och äta. Moussaka var vad som stod på menyn och det var himla gott. Nåt som inte varit lika positivt är att Emelie är sjuk. Hon är förkyld och så väldigt slak, så för hennes del har det varit soffläge en stor del av dagen som gällt.

Uteliv - helt underbart när höstsolen värmer
Efter jobbet har hundpromenerande i solen stått på menyn. Jag älskar det! Vad kan vara härligare än att vandra vid vattnet tillsammans med husgudarna, medan solen värmer så pass att det går att gå i t-shirt och världen är mer än vacker? För mig är det att samla lite energi, det är lite lycka mitt i allt som just nu inte känns så lyckligt.

Inslag i hundpromenerandet
Det var under hundpromenaden efter jobbet, som skylten dök upp. Det var i kvällssolens sken som den smackade till mot mitt medvetande som en blixt. En nödvändig och mycket tydligt wake up call i form av en skylt dök upp på min väg. Under runtklivandet i världen stötte jag på en skylt, med det enkla budskapet: "gräns för växling". Med tanke på att jag gick efter ett järnvägsspår, var det inte svårt att tänka saker som att gå på räls, spåra ur eller att det är dags att byta spår till nåt bättre. Försöka hitta tillbaka till glädjen och livslusten igen. Såna här dagar, när solen skiner, himlen är blå och världen känns lite mer ombonad, känns det lättare. Det känns till och möjligt.

Vissa saker väger tungt
 Kvällskaffe med de älskade döttrarna, lite musik, en promenad i solens helande sken och husgudar som var nära med sina helande inflytanden, gjorde kvällen helt perfekt. Så återigen i allt det som för närvarande är mörkt, skymtade ljuset. Det avbröt många av mina funderingar som malt på under de senaste dagarna. Det lös upp tillvaron och viskade att det går att vara hel. Även om jag har svårt att tro att jag någonsin kommer att bli det efter Carros och Henkes bortgång, ger det hopp och hopp är viktigast av allt i denna hårda värld.

Raka spåret
Imorgon efter jobbet kommer jag, i ett försök att växla till ett bättre mående, gå raka spåret till gymet. Det ska bli så skönt att få träna lite igen. Jag har haft mitt medlemskap där fryst under några månader, men nu längtar jag. Träning ger både endorfiner och en trött kropp och det är en strålande kombination. Nu ska jag däremot försöka att sova, kanske kommer morgondagen att underlättas om jag sover några fler timmar än igår.

Såna här kvällar får det vara ofta

Inga kommentarer: