Höstkänning

"Ta inte den kortaste vägen - ta den vackraste"

                   Sonja Aldén

Lördagens nyupptäckta promenadstig 

Älven. Alla dessa promenader bredvid älven, som nästan alltid visar upp sig från nån av sina suveränt vackra sidor. Trots det är mitt förhållande till detta vackra komplicerat. Varje gång jag ser den, varje gång jag förundras över hur otroligt vacker den är, ser jag bilden av Carros alldeles livlösa kropp med blött bakåtkammat hår framför mig. Det var i älven Carro dog och fast jag vet i hela mig att det inte var älvens fel, har jag ändå svårt att låta bli att lägga en del av skulden hos just älven. Nu, när hösten håller på att bli mer tydlig, kommer det närmare. Luften håller på att förändras och bli kyligt klar, kvällarna går i mörkblått och svart och naturens alla små skiftningar verkar viskande ägna sig åt att påminna om det jag försöker hålla utanför mitt huvud en sekund i taget. Nån sekund ibland.    

Älven

Fast trots att till och med min kropp snappar upp naturens förändringar och lite gnälligt meddelar att det är dags att stanna upp, vila, låta saker och ting få plats och ta tid, så går det inte att låta bli att njuta av höstens inträde. Så under lördagen vandrade vi, husgudar, jag och sällskap, en ny vandringsled, naturligtvis till större delen bredvid älven. Det var en vacker promenad och en vacker dag. Slutligen visade det sig att vandringsleden ledde till Vallerås, så där sju kilometer hemifrån. Vad jag gjorde, jag ringde Camilla och meddelade att vi behövde hämtas i Vallerås och att det inte blev nån vandring hemöver. 

Chokladpudding i Emeliesk tappning

Väl hemma blev det lördagsmys med Emelie, som fixade chokladpudding och en del annat smått och gott. En trevlig lördag rakt av helt enkelt. Söndagen då? Camilla och jag begav oss, efter önskemål från kommande hyresvärdarna, till huset vi snart ska flytta in i. Där har dom minsann legat i. Det var nytapetserat, nymålat, nyelat och nyskurat. Trots allt nytt höll de fortfarande på och fixade. Det blir jättefint! Vilka himla gulliga hyresvärdar vi verkar få! Efter hus kommer gym, i alla fall var det så det var i söndags. Även det ett trevligt inslag i en i övrigt trevlig helg.

Förunderligt och glädjande - vilka underbara människor det finns

Idag när jag kom till jobbet fick jag ett meddelande på chatten från en kollega i en annan byggnad. Hon berättade att hon varit på nån sammankomst, där de som skulle börja hösten studiecirklar meddelats. Ett av namnen som nämndes var mitt. Då hade en kvinna meddelat att hon hade en bok som jag skulle få låna. Notera att jag inte var där. Kollegan meddelade att hon kände mig, så kvinnan frågade om hon kunde ta med boken och ge den till mig. Det kunde kollegan, så idag har jag fått en bok till låns av en kvinna jag inte vet vem är. Det är rätt fantastiskt ändå. 

2 veckors schema  

Måndag: jobb mellan 06.20-18.45, hundpromenad, påhälsning hos mamma, kvällsmat, sömn

Tisdag: jobb, till Mora för sorgebearbetning på MHE-klininken, deltagande i cirkel, sömn

Onsdag: möte mellan 08.00- ca. 17.30, hem och vända, iväg till trevlig människa för bokbabbel,

Torsdag: Skjutsa Camilla till Mora för knäoperation, jobba på distans, skjutsa hem opererad Camilla, skjutsa Emelie på ridning, gå på meditation

Fredag: ev jobb på jobbet om Camilla är i någon så när form - annars jobb hemma, step up, helg

Lördag: maratondans pass under tre timmar på gymet, ev. flyttning

Söndag: ev. flyttning, dansaerobics på gymet

Måndag: Jobb, vila eller flytta samt packa

Tisdag-torsdag: till Stockholm i jobbet, ev hinna skjutsa Emelie på ridning samt bege mig på meditation under torsdagkväll

Fredag: jobba, step up, krasch och flytt.

Lite finns det allt att fylla tiden med ändå.