Mannen som ibland delar min säng har varit osedvanligt bångstyrig ett tag. Det är såna beteenden som leder till frustrerad irritation, för att inte tala om otroligt tröttsamma dagar. Herr Blund, den kära manligheten som aldrig finns till hands när man behöver honom, är inte riktigt med på min lista över de mest populära individerna för närvarande. Individer och individer för den delen, myt är väl närmare sanningen nu för tiden. Trots bristen på bångstyrig sängkompis, har dagen varit bra. Förutom bra har den varit lång, med mycket jobb som hållit i sig länge, men förhoppningsvis kan jag efter en sån här dag, och väldigt många vakna nätter, klara mig utan den där totalt odugliga sängkompisen och bara somna ändå.
Den kortfattade versionen av livet just nu består av jobb, lunch med Anette tillika prästen, ridning för Emelie imorgon - islandshästar så klart, ingen sängkompis som tillfredsställer sömnbehovet och annars bara öken. Eller lite social samvaro, kaffe, hundar och älskade barn också. Kanske en och annan bok, nån promenad och bilturer för den delen också. Men annars bara öken. Nåt måste göras, öken är ett ord jag inte ens vill kunna stava till och nu verkar jag klara det alldeles utmärkt. Nåja i helgen kommer Camilla äntligen hem igen efter sommarens bortavaro. Det blir bra det, de av oss som är kvar i samlad trupp igen. Innan samling behöver jag visst åka till Karlstad på nåt vis, med en bil med dragkrok och släpvagn visade det sig häromdagen. Fast inte förrän på söndag. Då ska jag väl bistå när Camilla hämtar sin säng, som hon precis inhandlat. I Karlstad, rimmar inte det på IKEA måntro?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar