onsdag 24 juli 2013

Grisbra eller svindåligt?

Grisbra eller svindålig - det är liksom frågan
Det är konstigt att livet kan vara åt helvete, samtidigt som ens dag är bra. För så har den här dagen varit, åt helvete och bra. Kanske helvetes bra, fast det är dåligt. Dåligt är det för att jag glider på den numer mycket välbekanta kanan neråt, bra för att livet i sig kan vara just bra ibland. Bra kanske även för att jag vet hur viktigt det är att ta vara på allt som inte är dåligt och inte dåligt är det mesta som innehåller liv. Komplext, men livet är faktiskt precis så. Inte alltid bra, suveränt, magiskt, orättvist, smärtsamt, glittrande, fyllt med kärlek, svart och fyllt med sorg - komplext helt enkelt. Idag läste jag vad en 90-årig man skrivit om livet och det var bland annat: det enda som verkligen betyder något i slutet är att du har älskat. Det tror jag också, allt annat är egentligen oviktigt när saker och ting sätts på sin spets. Därför, när jag tänker tillbaka på det liv som är mitt, känner jag mig ändå väldigt nöjd med att jag har älskat och att jag fortfarande älskar. Jag älskar många människor, men den kärlek som sticker ut och betyder allt är kärleken till alla mina fyra barn. Jag älskar dem med en sån där kärlek som egentligen inget rår på, inte ens döden kan ändra på den kärleken. Naturligtvis har jag ibland varit både arg, uppgiven, osedvanligt utmattad och trött, men jag har ändå alltid älskat dem. Antagligen, det är åtminstone en klok 90-årig mans erfarenhet och även min, så är det det enda som i slutändan egentligen betyder nåt - kanske till och med det som betyda allt. 

På väg att bryta en vana ;)
I vilket fall som helst så har vi, Emelie, hennes kompis Elvina, Emelies pappa och jag, begett oss ut på en liten utflykt idag. Eftersom det på slutet varit väldigt mycket naturupplevelser, bestämde vi oss för att bryta den trenden och därför begav vi oss till fårcaféet i Dala-Järna. Sist Emelie och jag var dit var för två år sen och det visade sig att det var precis lika trevligt nu, som då. Vilken kanonbra idé egentligen. Barnen, ja de vuxna med om de vill förstås, får umgås med djuren på ett avslappnat sätt i deras naturliga miljö, samtidigt som det finns fika som gör att de vuxna sätter sig och låter lita av all tid bli kvalitetstid. Guldkorn i tillvaron faktiskt. Vi fick dessutom uppslutningssällskap medan vi var där. Madde och Signe samt Emelies farmor och farfar Tore och Anita, dök upp för fika och umgänge. Det var en trevlig utflykt, en sån där bra dag grej, med människor som står en nära. 

Kattastrofartat mysigt (katastrofalt nog felstavat, men med flit)
Suveränt fika!!!
Fårskallar, ja och Emelie och Elvina förstås 
Madde och Signe
Farmor Anita och farfar Tore
Har varit bääästa dagen på hela veckan hittills

4 kommentarer:

Ulrika sa...

Åh, den där 90-åringen hade många bra och tänkvärda punkter på sin lista!! Antar att du ser på dem på ett annat sätt än vad jag gör, då tolkningar handlar om vad vi har i bagaget.... Men jag kommer i alla fall att läsa dem ofta och hoppas att det kan ge mig lugnet och styrkan att kunna acceptera och uppskatta mitt liv lite bättre än vad jag kanske gör idag! Att jag i det som jag tycker är eländigt, kan göra som du; hitta det lilla som ändå är positivt!! En fantastisk egenskap som jag tycker att du besitter!! Kram

Ulrika sa...

Tack Ulrika! Det var ord som sjönk rakt in i hjärtat.

Å visst var listan bra? Det är inte bara du som kommer att läsa den flera gånger kan jag tala om.

Kram tillbaka!

Stina sa...

Fårcaféet är härligt! Den underbara rödrandiga kattungen som Elvina har i famnen ska flytta hem till oss om två veckor när Maya fyller år :)

Ulrika sa...

Åh, så himla mysigt och så glad Maya kommer att bli Stina :)