Min kropp har en egen form av målsättning och egentligen en ganska smart sådan. Den jobbar mot målet att hålla mig vid liv och relativt pigg, så den inställningen ska jag väl egentligen inte klaga på. Eftersom det är min kropp, är det tydligtvis rätt lik mig i sitt sinnelag. Det betyder att när den tror sig ha rätt, är den envis som bara sjutton. Än så länge har jag aldrig vunnit en diskussion mot min kropp och bara det säger en del.
Min plånbok däremot, den har en annan målsättning. Den vill konstant ingå i en process, en slags cirkelformad rörelse totalt utan slut. Om dess innehåll, eller för den delen brist på innehåll, inte är rörligt anser plånboken att nåt är helt galet. Det i sig gör inte så mycket, men min plånbok samarbetar med Herr Murphy och Herr Murphy är en synnerligen hård motståndare när han har fått för sig att han har rätt. Stillestånd i plånboken brukar därmed innebära att Herr Murphy snabbt släpar in mig på nåt ställe där det finns saker, som jag bara måste ha. Skulle det mot all förmodan inte hjälpa, tar Mr Murphy till hårdare påtryckningsmedel i form av nån extrem räkning som oväntat rasar in eller nåt annat liknande. Även om det händer att jag vinner mot plånboken och Herr Murphy, är det mer undantag än regel.
Nu är det så att min kropp och min plånbok, de samarbetar inte. När min kropp tycker att jag bör vila, fäller den mig helt enkelt och ser till att jag blir liggande tills jag orkar vara igång igen. Det medför att det blir visst stiltje i min plånbok, eftersom karensdagar och dylikt inte har en positiv inverkan på den ekonomiska rörligheten. Nu har kroppen fällt mig igen. Dagen har spenderats i sängen. För en stund sen hörde jag Herr Murphy smyga in och viskande föra långdragna konversationer med min plånbok. Förhoppningsvis avvaktar de ytterligare agerande, men redan nu börjar sidor med diverse heminredningsprylar att dyka upp på min dataskärm. Framtiden ter sig i och med det relativt oviss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar