Sol, homo, väskor och döden

Jag satt och njöt i solen med en kaffekopp i handen tillsammans med Camilla med kompis, när kompisen plötsligt uppbringar sin stämma och säger: - nu ser jag att döden kommer. Med viss förvåning öppnade jag mina ögon för att kisande kolla in dödens ankomst. Döden visade sig se ganska harmlös ut för att vara döden, det var en ung kille som kom knallandes över gräset utan att se det minsta dödlig ut. Inte nog med det, döden visade sig även vara den ena hälften av ett tvillingpar och hans bror kallades för homo. Där på gräset i solen, kunde jag inte annat än skratta åt det hela. Hur totalt galet är inte det med ett tvillingpar med smeknamn som döden och homo!? För att göra det hela än mer underligt, sa döden: jag tror jag kommer att dö, så mätt är jag. Kan döden ens dö, tänkte jag högt, vilket snabbt fick Camilla att brista i skratt och spruta kaffe på sina skor. Huruvida döden kan dö eller inte, det vill säga om döden är döden och inte en väldigt levande ung kille, fick jag inget svar på idag. Det gjorde så där ingenting. Det gjorde absolut ingenting att eftermiddagssolen var underbar, kaffet lika gott som alltid och sällskapet synnerligen levande heller. 

Nu sitter jag med hettande kinder efter solens smekning över mitt skinn och gruvar mig för att klura ut vad jag ska packa. I morgon åker jag till Stockholm på jobbkurs fram till på torsdag. Just nu är jag inte motiverad alls att ta in några nya kunskaper. Till stor del inverkar nog den fortfarande opackade väskan till det och imorgon, när jag väl är framme, kommer nog de väntande nya kunskaperna att kännas lite mer spännande. Antagligen kommer jag att sitta i Stockholm imorgonkväll och svära över att jag inte packade innan morgonen innan avfärd, och då dessutom inte ens packade rätt saker. Det kan det i och för sig vara värt, att bara få sitta i soffan och njuta av känslan efter lite sol och en bra dag är faktiskt att föredra framför välorganiserade packningar.