Mörk & viktig

Natten närmar sig, mörk och vacker. Gatlyktorna är, precis som några nätter tillbaka, släckta och gör att den tunna månskäran framträder med klar tydlighet mot den becksvarta himlen. Det är den jag tittar på genom vardagsrumsfönstret, medan jag väntar på att nån tillstymmelse till sömnighet ska komma krypandes. Det har varit en lång dag. Arbetsdagen var alldeles för lång och det kommer den antagligen att vara imorgon också. Sen återgår arbetstiderna förhoppningsvis till det normala och med det kanske även dygnsrytmen återfinner nån form av normalitet. Betoningen ligger på kanske, för natten är min tid och det kommer den antagligen att fortsätta att vara. Tyst, lugn, mörk och fylld av tankar. Just nu, medan månen lyser upp tillvaron och tankarna virvlar runt, lyssnar jag på när Camilla vänder blad efter blad i en bok, Harry husgud som snusar förnöjt bredvid mig i soffan och klockans tickande från köket. Mitt i allt annat som är som det inte borde, är det trygga ljud. Mitt i allt annat viskar dessa vardagliga ljud om det viktigaste som finns, om kärlek, saknad och om att välja att försöka leva. Mitt i allt kommer jag ihåg vilken tur jag ändå har, som har haft och har förmånen att ha två av dem kvar och fått haft två av dem ett tag. Jag är, mitt i allt, lyckligt lottad, för jag har och har haft det viktigaste som finns – mina barn.