Imorgon - Henke 20 år

Imorgon, den 13/3, skulle Henke ha fyllt 20 år. Han borde ha fått vara här och fira. Det är han inte och det känns. Det tär en del på humöret och måendet, inte bara hos mig utan även hos Camilla och Emelie är det tydligt märkbart. Förutom det så snöar det och mitt immunförsvar har bestämt sig för att inte vara alldeles samarbetsvilligt, med den påföljden att jag har ont i kroppen, är yr och har feber. Ingen av delarna är nåt jag har varken tid eller lust med. Om det inte är solklart vid det här laget, är jag dessutom gnälligt sur och även det ingår i kategorin "varken tid eller lust med". 

I övrigt har Mr Murphy återigen påmint om sin allstädes närvarande makt. Den här gången genom ett ledsamt ingripande i den i tidigare inlägg nämnda kärlekshistorien, den kärlekshistorien som var kopplad till Skåne. I lördags väcktes vi, Camilla och jag, av meddelandet om att den lilla tikvalpen vid namn Alice som var föremålet för de stora varma känslorna, avlidit under natten av en för ägarna okänd anledning. Turligt nog, när det blev som det blev, har Emelie varit helt omedveten om nämnda kärlek och så ska det förbli. Hon har nog mycket att fundera över ändå, utan mer tråkigheter som tynger henne. 

Annars går livet sin gilla gång med sina toppar och dalar. Den här tiden på året kommer dalarna tätare än topparna och så måste det få vara. Det positiva som går att nämna är att Camilla fortsätter på sin husliga bana, jag har stiftat bekantskap med en suverän ansiktskräm och en del dagar lyser solen, vilket  medför att jag kan öppna fönstret till och med som mindre frisk och lapa sol i fåtöljen i vardagsrummet. Alla dagar fyller mina kära husgudar på med kärleksfull energi och idag har Emelie ridit på Vargheden igen. Idag har även Camilla spillt senap och ketchup på sin sko, samtidigt som en hund spydde i bilen. Underligt nog fick denna kombination oss att gapskratta. Kanske på grund av ironin i livets gång, kanske bara på grund av trötthet eller för att det helt enkelt inte fanns så mycket annat att göra åt saken.  Egentligen spelar det ingen roll varför. Skratt som skratt är bra delar av livet, även om det innebär att nån måste kräkas för att andra ska skratta.