Den här morgonen uppenbarade sig en person
under min morgonrastning av de fyrbenta. Stressad, på fel ställe med ett
uttryck i ansiktet som talade om att denne inte sovit där det var tänkt. Det är
vid såna här tillfällen, gånger när jag ser vilken påverkan igår har haft för
idag, som jag känner mig så nöjd med att, tråkig och hemma, njutit av mitt eget sällskap i lugnet istället för
att ha varit ut. Det är trots allt lycka att få vakna i sitt eget hem,
omgiven av de trygghetsskapande husgudarna och totalt utan vare sig baksmälla
eller ånger. Bara det gör den här dagen till en bra dag. Den startade helt
suveränt med solsken, kaffe i mitt eget kök med älskvärt sällskap och utan nåt
annat än harmoni. Vilken tur att jag fick en påminnelse om precis hur bra jag
har det, det första jag fick den här dagen.
Trots hemmaliv har natten inte varit
totalt händelselös. Det har ringts, skickats meddelanden och knackat på dörren.
Jag kan erkänna att jag inte var mitt mest sociala jag, men det var glada
människor som stod utanför min dörr som definitivt inte fick komma in. Har jag
gått och lagt mig så har jag. Jag ska höra av mig till en av dem idag, för att uppvisa en mer social sida.
Det bästa med den här dagen är nog ändå
att Camilla och Emelie kommer hem. Det blir skönt att ha dem på plats igen,
församlade och tillsammans. Nu hände nåt som fick den här morgonen och dagen
att bli ännu bättre, nu ringde morsan med det suveränt goda förslaget
om gemensamt morgonkaffe med påföljande lunch. Det var ju det jag sa, det här
är en bra dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar