Den kortfattade rapporten från de senaste dagarnas ökenlandskap
består av följande:
Onsdagen påbörjades i en frågande
ton till följd av en bortsprungen bil. Den återfanns dock, åtminstone
tankemässigt, precis där den borde vara och var därmed inte användbar under
morgontid för min del. Därefter ankom långväga besök till vårt hem för att stanna
kvar till lördagseftermiddagen. Besöket lämnades dock under en period av dagen vind
för våg inom hemmets fyra väggar, till förmån för annat besök. Nämligen förärades
den nya arbetsplatsen en påhälsning och det innefattade såväl lokalisering som besiktning
av kontor, fikarum, kollegor och nya chefen. Samtliga föll under kategorin
trevlig. Nyckel, i form av underlig plastbit, tillsammans med tillhörande kod
erhölls och dagen var så långt under kontroll. Nämnda kontroll försvann i samma
stund som hemmets dator slogs på och snabbt slungade ut en påminnelse om
förväntad närvaro vid ett ljusparty. Påmind bestod därmed kvällens förehavande
av upplysning i form av ljusparty, vilket resulterade i ett brinnande intresse
för dofter av gurka och kiwi.
Torsdagen innefattade utflykt till
grannkommunen sju mil bort, i syfte att utröna KGB:s effekt på livet. För
upplysning är KGB min benämning, och en väldigt missvisande sådan, på under
torsdagen initierad KBT-terapi, vilken primärt ska vara en hjälp och ge verktyg
i den sorgeprocess som förlusten av två av mina barn medfört. En ny erfarenhet
och det är med spänning jag ser fram emot vad det kan innebära. Efter samtliga
KGB-aktiviteter, stod en djupdykning i en shopaholics värld på menyn och, om
jag får säga det själv, gav det väldigt positiva resultat. Mina chanser att
utveckla denna förmåga till fullo finns det inte längre några tvivel om, så
nämnt djupdyk var absolut en värdefull praoerfarenhet. Även en Kinarestaurang,
ett bäddlager och en djuraffär fick ses som delar av nämnda praoverksamhet. Väl
hemma kom Tove insusandes på kaffe och kaffe fanns det dagen till ära ett
riktigt uppdämt behov av hos samtliga närvarande.
Fredagen startade i
samtalskontaktens närvaro. Det är alltid trevliga besök, även om de oftast
innefattar en hel del jobbiga samtalsämnen och en del tårar. Därefter var det
närvaro vid ett möte på nya jobbet som stod på menyn. Det var ett trivsamt möte
med fortsatt lika trevliga kollegor, där den underligt utformade plastnyckeln
för första gången kom till användning. Den fungerade tillfredsställande och det
gick att ta sig precis dit det var tänkt. Eftermiddagen spenderades bland
vinhyllor och thaimenyer, för att under kvällen övergå i regelrätt vinprovning
tillsammans med ovan nämnda besök samt Tove. Det var många djuplodande samtal
som fördes under kvällen och Angelica förärades en väckning mitt i natten, i
syfte att inviteras till dessa utvecklande samtal. Hon avtackade sig dock denna
förmån, vilket naturligtvis kommer att åtgärdas längre fram.
Lördagen var en dag som gick i
halvfartens tecken och innehöll hemfärd för besöket, kaffe i mängder med bland
annat Tove, halloumi, Hotell Transylvania och Red Lights (båda filmerna riktigt
sevärda), nya erfarenheter som inkluderade betalning via telefonen, baddräkter
åt folket som utgjordes av Emelie och mig själv, ostfrallor, juice och extremt
lite sömn. Camilla hängde med på en del av nattens filmprövningar, men valde
att lägga sig lite mer i tid än mig. Smart drag av henne kan tyckas, åtminstone
idag. Det var även dagen det åter blev tydligt att husgudar och många minusgrader
inte är särskilt kompatibla och att det bästa jag har är, som alltid, mina
barn.
Det var allt det senaste från ökenlandskapets
sfärer. Nu mot en ny vecka, som kommer att medföra prov av ny baddräkt,
utbildningsdag med jobbet och kanske nån skidtur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar