Det känns som ett avgrundsvrål håller på att leta sig upp från magområdet och ut genom munnen. Det är lika varje gång de drar iväg. Nu har Camilla åkt ut i världen, det vill säga mot Göteborg, på nya upplevelser och Emelie for nyss iväg med sin pappa. Lägenheten blir i ett nafs så väldigt tyst och tankarna blir plötsligt så väldigt högljudda. Fast de tär riktigt, de ska leva och uppleva. Om ett litet tag, bara jag hunnit andas en stund och lugnat ner mig, kommer jag antagligen att njuta av den tillfälliga tystnaden.
Innan det händer tänker jag ta en biltur och ladda det batteriet lite. En bra kombination, billaddning och andning. Kanske det närmaste en förlossning jag kommer under resten av livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar