Alltid nära

Egentligen har jag så mycket att skriva om idag, så många saker att berätta. Det har inte varit en särskilt händelserik dag i fysisk bemärkelse, men i övrigt har den innehållit allt. Känslan av närhet till nån jag saknar, kanske inbillade jag mig men det spelar ingen som helst roll. Den känslan får vara vad den vill, bara att få känna den är guld värt. Barndomsminnen från svunna somrar, soliga somrar med några få dagars regn med regnfilm på TV. Stjärnor som lyst upp tillvaron på ett magnifikt sätt, glittriga armband som glittrat ikapp med stjärnorna. En återresa till ett tidigare liv, eller åtminstone en resa till en tidigare del av livet. Tårar av längtan när en känsla försvann. Kloka ord om medmänsklighet funna i en bok. Kloka ord om förhållningssätt funna i en annan bok. Insikter, vyer, en älg och två vita rådjursrumpor. Skrålande skönsång till diverse sommarlåtar. Gemenskap, familjeliv, kärlek och matlagning. Älskade barn, saknade barn, hemkomna barn. Dragspelsmusik och minnet av morfar som spelade dragspel. Kaffe, vänskap och insikten om det lillas viktighet igen. En omvälvande dag på en nivå, en relativt händelselös dag på en annan nivå. En dag att inspireras av och minnas. Känsloflöde, rosafärgade handdukar och kaffemuggar med dalahästar. Jag kan helt enkelt inte skriva nåt om dagen. Det är alldeles för mycket att berätta och ändå kanske det inte är någonting.